Jag tror att det finns två sorters situationer i mitt liv då jag kan känna mig harmonisk i min ensamhet.
Den ena är när jag precis har skrivit en tenta. Det ska gärna vara lite kallt och klart i luften och det är en fördel om man får röka en cigarett. Känslan håller i sig ungefär så lång tid som det tar att gå från Ugglevikssalen till tunnelbanan. Ibland lite längre.
Den andra är efter en (bra) orgasm. Gärna efter en ganska ordentlig ansträngning så att man är trött i kroppen. I det läget har jag inget behov av ensamhet men jag undviker den inte heller. I alla fall inte på de närmsta tio minuterna.
Det är en fantastisk känsla att trivas i sitt eget sällskap.
torsdag 17 december 2009
fredag 11 december 2009
tisdag 1 december 2009
Pepparkakor
Jag bakar pepparkakor med sprit i. Smakar på den starka delen av degen (den utan mjöl). Blir lite snurrig. Det blir nog bra det här.
Jag har läst lite i Slitz nu. Bl.a guide till hur man (som i man) söker sig neråt i åldrarna eftersom det är där läckerbitarna finns och hur man sedan gör sig av med läckerbitarna när man blir för uttråkad på deras dumma dravel (för unga tjejer är dumma om det gått någon förbi).
Nu funderar jag på det här med mänskligt likavärde. Vad betyder det att vara värd något?
Visst kan det betyda att vi alla är lika inför rätten. Vi är alla lika mycket värda i domstolen. (Detta är ju dock ingen realitet i Sverige eftersom möjligheten att driva en process beror på de ekonomiska tillgångarna.)
Men jag antar att ordet värde har någon ytterligare betydelse. När vi säger att alla är lika värda får vi det ofta att låta som att de är det i en vidare mening än den juridiska.
Att ha ett värde; vad innebär det? Det måste väl innebära att vara bra för något?
Är alla lika värdefulla för samhället? Är alla lika värdefulla för gud? Är alla lika värdefulla för sina nära och kära?
Om jag skulle ha en deterministisk världsåskådning skulle det bli begripligt. Om allt är förutbestämt finns inget värde och och inget klander. Vi kan väl knappast ens ses som enskilda individer utan bara som kugghjul i systemet. Lika värda och lika värdelösa allihopa. Då blir väl å andra sidan värde ett meningslöst begrepp.
Men jag är inte determinist. Tror jag inte i alla fall.
Hur kan jag då på allvar tro på lika värde?
Hur kan jag då på allvar tro att författaren till den där artikeln är lika mycket värd som, ja vem som helst som beter sig som folk egentligen.
Om jag skulle välja mellan att rädda honom och random främling ur en brand så skulle jag välja random främling tror jag. Vilket beror på att jag finner det osannolikt att främligen skulle ha diskvaliviserat sig lika mycket i min värdeskala.
Och jag fattar verkligen inte varför Slitz säljs i min lokala mataffär vart jag än är?!
Nu funderar jag på det här med mänskligt likavärde. Vad betyder det att vara värd något?
Visst kan det betyda att vi alla är lika inför rätten. Vi är alla lika mycket värda i domstolen. (Detta är ju dock ingen realitet i Sverige eftersom möjligheten att driva en process beror på de ekonomiska tillgångarna.)
Men jag antar att ordet värde har någon ytterligare betydelse. När vi säger att alla är lika värda får vi det ofta att låta som att de är det i en vidare mening än den juridiska.
Att ha ett värde; vad innebär det? Det måste väl innebära att vara bra för något?
Är alla lika värdefulla för samhället? Är alla lika värdefulla för gud? Är alla lika värdefulla för sina nära och kära?
Om jag skulle ha en deterministisk världsåskådning skulle det bli begripligt. Om allt är förutbestämt finns inget värde och och inget klander. Vi kan väl knappast ens ses som enskilda individer utan bara som kugghjul i systemet. Lika värda och lika värdelösa allihopa. Då blir väl å andra sidan värde ett meningslöst begrepp.
Men jag är inte determinist. Tror jag inte i alla fall.
Hur kan jag då på allvar tro på lika värde?
Hur kan jag då på allvar tro att författaren till den där artikeln är lika mycket värd som, ja vem som helst som beter sig som folk egentligen.
Om jag skulle välja mellan att rädda honom och random främling ur en brand så skulle jag välja random främling tror jag. Vilket beror på att jag finner det osannolikt att främligen skulle ha diskvaliviserat sig lika mycket i min värdeskala.
Och jag fattar verkligen inte varför Slitz säljs i min lokala mataffär vart jag än är?!
fredag 27 november 2009
Jag försöker komma på vad det är jag inte gillar med 500 days of summer. Tänker att den är ytlig och att karaktärerna inte är trovärdiga. Har dock lite svårt att se att detta skulle vara något större problem med tanke på min övriga filmsmak.
Men jag tror att det kan bero på att de är för gamla. De borde verkligen gå på High school. Om de hade gått på High school hade jag nog fattat grejen.
Men jag tror att det kan bero på att de är för gamla. De borde verkligen gå på High school. Om de hade gått på High school hade jag nog fattat grejen.
onsdag 18 november 2009
Fotbollsterapi.
Fotboll stör mig.
När jag tänker på hur många fler som hejar på ett fotbollslag än som hejar på feminism eller något annat som betyder något så blir jag frustrerad. Eller inte bara frustrerad utan arg, ledsen, rädd och hånfull. Jag kan komma på mycket som är dåligt med fotboll men det räcker nog inte för att förklara mitt starka agg.
Kanske åskådliggör fotbollen allt jag vill förtrycka hos mig själv?
Viljan att släppa taget och låta sig uppslukas av massan, förenas i ett gemensamt mål som inte behöver motiveras överhuvudtaget. Att inte reflektera utan känna instinktivt med laget; ett lag som man dessutom inte valt medvetet utan snarare bara hamnat i eller med. Att (om än bara i stunden) känna ilska och hat mot några som inte alls förtjänar det bara för att det känns bra och för att man uppmuntrar varandra.
Ja så måste det vara för jag känner ett starkt obehag bara av att skriva om detta som tycks mig så fasansfulllt. Fotbollen är väl i någon mån harmlös. Men mekanismerna får mig ändå att tänka fascism.
Och lite på Göran Hägglund.
Kanske ska jag sluta i terapin och bejaka fotbollen för att uppnå frid och sinnesro.
När jag tänker på hur många fler som hejar på ett fotbollslag än som hejar på feminism eller något annat som betyder något så blir jag frustrerad. Eller inte bara frustrerad utan arg, ledsen, rädd och hånfull. Jag kan komma på mycket som är dåligt med fotboll men det räcker nog inte för att förklara mitt starka agg.
Kanske åskådliggör fotbollen allt jag vill förtrycka hos mig själv?
Viljan att släppa taget och låta sig uppslukas av massan, förenas i ett gemensamt mål som inte behöver motiveras överhuvudtaget. Att inte reflektera utan känna instinktivt med laget; ett lag som man dessutom inte valt medvetet utan snarare bara hamnat i eller med. Att (om än bara i stunden) känna ilska och hat mot några som inte alls förtjänar det bara för att det känns bra och för att man uppmuntrar varandra.
Ja så måste det vara för jag känner ett starkt obehag bara av att skriva om detta som tycks mig så fasansfulllt. Fotbollen är väl i någon mån harmlös. Men mekanismerna får mig ändå att tänka fascism.
Och lite på Göran Hägglund.
Kanske ska jag sluta i terapin och bejaka fotbollen för att uppnå frid och sinnesro.
tisdag 17 november 2009
torsdag 12 november 2009
När det blir så här kallt ute så börjar mina hårnålar ge ifrån sig små knäppande ljud. Jag tycker att det påminner om kvistar som bryts för att någon kliver på dem vilket gör att jag hela tiden känner mig förföljd.
Nu när jag skriver kommer jag plötsligt ihåg ett par solglasögon som jag fick av Agnes för kanske sju år sedan med osynliga "backspeglar" i som gjorde att man kunde se bakåt. Kanske kan jag börja använda dem så att jag kan känna mig trygg. Har för mig att de var i Rayban-modell ungefär så jag kanske blir lite last season men det är väl sånt man får ta.
Nu när jag skriver kommer jag plötsligt ihåg ett par solglasögon som jag fick av Agnes för kanske sju år sedan med osynliga "backspeglar" i som gjorde att man kunde se bakåt. Kanske kan jag börja använda dem så att jag kan känna mig trygg. Har för mig att de var i Rayban-modell ungefär så jag kanske blir lite last season men det är väl sånt man får ta.
tisdag 10 november 2009
Jag såg Reinfeldt flimra förbi på TV:n. Det var något om klimatet och Indien. Indien släpper ut jättemycket koldioxid. Men där bor också jättemånga människor. I Sverige släpper vi ut betydligt mycket mer per person. Det sticker i hela min kropp när rika länders makthavare ska tala om fattiga länders klimatpåverkan. Inte för att det inte är en angelägen fråga. Det är klart att vi måste hitta en praktisk lösning på klimatproblemet.
Men ändå.
Det hela känns så fult och smutsigt bara.
Liksom; här i Sverige är vi faktiskt måna om miljön och kör miljöbil och handlar ekologisk mjölk och klär oss i vintage. Så nu kan väl ni i Indien städa upp lite i era industrier. För det är ju rättvist.
Det är så väldigt väldigt illa.
Men ändå.
Det hela känns så fult och smutsigt bara.
Liksom; här i Sverige är vi faktiskt måna om miljön och kör miljöbil och handlar ekologisk mjölk och klär oss i vintage. Så nu kan väl ni i Indien städa upp lite i era industrier. För det är ju rättvist.
Det är så väldigt väldigt illa.
onsdag 4 november 2009
måndag 2 november 2009
torsdag 29 oktober 2009
GAAAH
.
När jag ser den här bilden stiger ett slags omedvetet bubbligt skratt upp ur magen. Tänker att detta är rätta tillfället att använda det där ordet GAAAAH
(från: http://djurungar.blogspot.com/)
När jag ser den här bilden stiger ett slags omedvetet bubbligt skratt upp ur magen. Tänker att detta är rätta tillfället att använda det där ordet GAAAAH
(från: http://djurungar.blogspot.com/)
onsdag 28 oktober 2009
Kalenderflickorna
Jag tänker att det är ett absurt samhälle vi lever i när kända kvinnor poserar i en kalender för att dra in pengar till genusinriktad medicinsk forskning.
Men hallå. Borde inte detta vara en rättighet? Det är väl klart att vi ska ha forskning som också är anpassad till kvinnokroppen. Komplettering av den ofullständiga forskning som redan gjorts borde väl stå väldigt högt upp på "att göra"-listan med tanke på vilken pinsam skandal det är att den medicinska forskningen var så ofullständig från början.
Man ska väl inte behöva posera i en kalender för att få det här gjort?
Liksom "nu kan vi visa att medelålders kvinnor också kan vara sexiga samtidigt som vi kan få adekvata mediciner, snacka om att slå två flugor i en smäll".
Det är bara för sjukt.
Men hallå. Borde inte detta vara en rättighet? Det är väl klart att vi ska ha forskning som också är anpassad till kvinnokroppen. Komplettering av den ofullständiga forskning som redan gjorts borde väl stå väldigt högt upp på "att göra"-listan med tanke på vilken pinsam skandal det är att den medicinska forskningen var så ofullständig från början.
Man ska väl inte behöva posera i en kalender för att få det här gjort?
Liksom "nu kan vi visa att medelålders kvinnor också kan vara sexiga samtidigt som vi kan få adekvata mediciner, snacka om att slå två flugor i en smäll".
Det är bara för sjukt.
måndag 26 oktober 2009
Surfar runt på Platsbanken.
Beskrivningarna av hur den arbetssökande bör vara är så fruktansvärda. Om sådana människor fanns i verkligheten så skulle jag aldrig vilja ha med dem att göra. Annonserna för säljarjobb är äckligast.
Känner bara att jag inte vill jobba för en arbetsgivare som har så dumma och illa formulerade krav.
Blääää!
Beskrivningarna av hur den arbetssökande bör vara är så fruktansvärda. Om sådana människor fanns i verkligheten så skulle jag aldrig vilja ha med dem att göra. Annonserna för säljarjobb är äckligast.
Känner bara att jag inte vill jobba för en arbetsgivare som har så dumma och illa formulerade krav.
Blääää!
torsdag 22 oktober 2009
Frågan är vem man anpassar sig till.
Apropå respekt för främmande kultur.
Skulle det t.ex. vara respektlöst av mig att inte skyla mina sinnliga behag (min kropp? mina kroppskonturer? mitt hår?) på ett ställe där det är sed för kvinnor att göra så?
Eller skulle det kanske vara respektlöst av mig att göra det med tanke på hur mycket jämställdhetskämpar i dessa kulturer har uppoffrat för att motverka sådana särbehandlande seder?
Vem bestämmer? Vem säger att här hos oss gör vi på det här sättet och det får du som besökare respektera?
När vi tror att vi anpassar oss till en grupp; anpassar vi oss då till alla i den gruppen eller bara till dem som har makt?
Att inte markera mot saker man tycker är fel bara för att man är rädd för att verka intolerant kanske i förlängningen leder till intolerans mot de förändringsarbetare som försöker utveckla sin kultur.
I min kultur (mitt språk, mina klädkoder, mitt umgänge, media jag tar del av etc) finns massa saker som är fel och orättvisa och som jag vill motverka. Jag skulle känna mig förbryllad om någon som ansåg sig tillhöra en annan kultur kom och gav sitt tysta stöd åt dessa orättvisor under täckmanteln att den personen respekterade mig och min kultur!
Respektera hellre mig än min så kallade kultur. Om du håller med mig, visa det då oavsett vilka grupper vi anses tillhöra.
Vi måste vara medvetna om att vi tenderar att låta några strömningar och ideal inom en ofta enorm grupp människor representera hela den gruppens kultur.
Apropå respekt för främmande kultur.
Skulle det t.ex. vara respektlöst av mig att inte skyla mina sinnliga behag (min kropp? mina kroppskonturer? mitt hår?) på ett ställe där det är sed för kvinnor att göra så?
Eller skulle det kanske vara respektlöst av mig att göra det med tanke på hur mycket jämställdhetskämpar i dessa kulturer har uppoffrat för att motverka sådana särbehandlande seder?
Vem bestämmer? Vem säger att här hos oss gör vi på det här sättet och det får du som besökare respektera?
När vi tror att vi anpassar oss till en grupp; anpassar vi oss då till alla i den gruppen eller bara till dem som har makt?
Att inte markera mot saker man tycker är fel bara för att man är rädd för att verka intolerant kanske i förlängningen leder till intolerans mot de förändringsarbetare som försöker utveckla sin kultur.
I min kultur (mitt språk, mina klädkoder, mitt umgänge, media jag tar del av etc) finns massa saker som är fel och orättvisa och som jag vill motverka. Jag skulle känna mig förbryllad om någon som ansåg sig tillhöra en annan kultur kom och gav sitt tysta stöd åt dessa orättvisor under täckmanteln att den personen respekterade mig och min kultur!
Respektera hellre mig än min så kallade kultur. Om du håller med mig, visa det då oavsett vilka grupper vi anses tillhöra.
Vi måste vara medvetna om att vi tenderar att låta några strömningar och ideal inom en ofta enorm grupp människor representera hela den gruppens kultur.
måndag 19 oktober 2009
Hacker
Jag såg Wallander igår. Den handlade om en liten terroristcell vars plan och vision var att få hela det ekonomiska systemet att kollapsa genom att hacka sig in i finansvärldens datorsystem och förstöra dem (ungefär så tror jag).
Jag önskar så himla himla mycket att jag var en fantastisk och mystisk hacker. Jag får hjärtklappning av filmer där någon sätter sig vid en dator, smattrar på tangentbordet och liksom knäcker hela systemet. Jag tänker mig att massa koder regnar i hjärnan på samma sätt som koder regnar över rutan i inledningen till Matrix. Och så genomskådar man alla koder, egentligen hela den digitala världen (och i förlängningen alltings väsen och uppbyggnad) och blir sjukt mäktig.
Åh åh det står högst upp på önskelistan att få bli en sådan där digital gudom!
(mina fingrar darrar lite när jag skriver om det här)
Jag önskar så himla himla mycket att jag var en fantastisk och mystisk hacker. Jag får hjärtklappning av filmer där någon sätter sig vid en dator, smattrar på tangentbordet och liksom knäcker hela systemet. Jag tänker mig att massa koder regnar i hjärnan på samma sätt som koder regnar över rutan i inledningen till Matrix. Och så genomskådar man alla koder, egentligen hela den digitala världen (och i förlängningen alltings väsen och uppbyggnad) och blir sjukt mäktig.
Åh åh det står högst upp på önskelistan att få bli en sådan där digital gudom!
(mina fingrar darrar lite när jag skriver om det här)
måndag 12 oktober 2009
söndag 11 oktober 2009
Att som konstnär frigöra sig från färdiga stereotyper, symboler och estetiska koncept och samtidigt slå an något i betraktaren verkar vara jättesvårt.
Någonstans börjar vi ju bygga våra referensramar. Eller någon annan börjar väl bygga dem. Kan man inte bygga om?
Jag vill bygga om.
Vad jag menar är att jag är så himla trött på kvinnosymbolen. Lockerskan skönheten meningen med livet musan oskulden mystiken naturen you name it. Jag vill frigöra mig. Den sitter fast så hårt. Överallt över hela mig.
Och framför allt i estetiken. Ibland går det så långt att jag undrar om den faktiskt är estetiken.
Jag vill bara måla män. Och jag vill att de ska vara lockande, opersonliga och mystiska.
Jag ska kalla mina verk för "Tillbakakaka"
Någonstans börjar vi ju bygga våra referensramar. Eller någon annan börjar väl bygga dem. Kan man inte bygga om?
Jag vill bygga om.
Vad jag menar är att jag är så himla trött på kvinnosymbolen. Lockerskan skönheten meningen med livet musan oskulden mystiken naturen you name it. Jag vill frigöra mig. Den sitter fast så hårt. Överallt över hela mig.
Och framför allt i estetiken. Ibland går det så långt att jag undrar om den faktiskt är estetiken.
Jag vill bara måla män. Och jag vill att de ska vara lockande, opersonliga och mystiska.
Jag ska kalla mina verk för "Tillbakakaka"
torsdag 8 oktober 2009
Shabby
.
Åh nu är det så där igen. Jag surfar runt på tradera vilket är mitt nya fritidsintresse. Och så klickar jag in på olika fina saker. Och sedan får jag syn på titeln: SHABBY!
Alltså allt är shabby hela hela tiden. Säkert jag också. Så härligt, lantligt, mysigt, luftigt, retro. Snart kommer jag inte klara av blommigt eller kakburkar eller spetsgardiner eller något med minsta hemtrevliga rostfläck överhuvudtaget.
Tyvärr rymmer detta shabby väldigt mycket som jag tycker om vilket kan bli förvirrande.
Men visst är det något i det hela som är motbjudande.
Undrar om det är lantidyllen som tar det för långt eller är det den ljusa luftigheten?
Åh nu är det så där igen. Jag surfar runt på tradera vilket är mitt nya fritidsintresse. Och så klickar jag in på olika fina saker. Och sedan får jag syn på titeln: SHABBY!
Alltså allt är shabby hela hela tiden. Säkert jag också. Så härligt, lantligt, mysigt, luftigt, retro. Snart kommer jag inte klara av blommigt eller kakburkar eller spetsgardiner eller något med minsta hemtrevliga rostfläck överhuvudtaget.
Tyvärr rymmer detta shabby väldigt mycket som jag tycker om vilket kan bli förvirrande.
Men visst är det något i det hela som är motbjudande.
Undrar om det är lantidyllen som tar det för långt eller är det den ljusa luftigheten?
onsdag 7 oktober 2009
Två timmar om dagen så går jag alltså i en klass igen. Miriam hattar runt i bildsalen och jag hattar efter. Sedan när lektionen är över så går jag med Miriam och gänget till deras plats i rökrutan och sedan går jag hem.
Det är konstigt det där med klasser. Det är det intressantaste och obehagligaste sociala sammanhang jag hittills har upplevt. Det är något med positioneringen. Hela tiden måste man försvara sin position, eller flytta fram den eller i värsta fall tappa den. Det känns i luften att det är så. Det är som att allt betyder något, har en underton, något subtilt.
Det är ett under att det finns kraft över till själva undervisningen.
Men det är väl det det inte finns.
Det är konstigt det där med klasser. Det är det intressantaste och obehagligaste sociala sammanhang jag hittills har upplevt. Det är något med positioneringen. Hela tiden måste man försvara sin position, eller flytta fram den eller i värsta fall tappa den. Det känns i luften att det är så. Det är som att allt betyder något, har en underton, något subtilt.
Det är ett under att det finns kraft över till själva undervisningen.
Men det är väl det det inte finns.
tisdag 6 oktober 2009
Samlaren
Jag läser om Samlaren av Fowles och blir fascinerad igen. Porträtten. Det är de som är viktiga, de är alltid det viktigaste. Och i Samlaren lever porträtten för mig. Jag önskar att jag kunde skriva så, som att jag hade något att berätta. Eller att jag kunde låna röster.
Jag tror att det handlar om fantasi. Jag har nog ingen vidare verbal fantasi. När det kommer till språk så är jag fast, jag kan inte fantisera i ord. Kanske är det dumt att jag fäster mig så mycket vid ord när det är så. De andra kommunikationsvägarna. De förblir ganska outforskade.
Fortfarande: Att få ner känslorna i magen.
Jag tror att det handlar om fantasi. Jag har nog ingen vidare verbal fantasi. När det kommer till språk så är jag fast, jag kan inte fantisera i ord. Kanske är det dumt att jag fäster mig så mycket vid ord när det är så. De andra kommunikationsvägarna. De förblir ganska outforskade.
Fortfarande: Att få ner känslorna i magen.
fredag 2 oktober 2009
torsdag 1 oktober 2009
Jag såg "Slumdog millionaire" och blev lite berörd och besviken. Fin film på många sätt. Jag gillar musiken, antar att den förstärker den exotiska känslan.
Men varför känns det som riddaren och jungfrun. Alla prövningar utstås för jungfrun i slottstornet. Varför hon är så älskvärd framgår inte. Det enda man fattar är att hon är trasig och snygg. Hon är slutmålet och det räcker så.
Det är å andra sidan något jag ofta saknar i kärleksskildringar på film. Jag vill veta vad de pratar om! Man blir ju inte kär i någon utan en anledning. Och jag tänker mig att man oftast blir kär i någon som säger saker som är intressanta eller roliga eller som man vill höra och som är intresserad av vad man själv har att säga. Visst kan kroppsspråk och utseende vara tilltalande. Men man går väl inte genom svåra prövningar för att få vara med någon som har ett tilltalande kroppsspråk och utseende? Varför verkar det så?
Tänk när man har övervunnit hindren, tittat varandra djupt in i ögonen och älskat passionerat. Och så går det en vecka. Och vad gör man då? Fortsätter man att titta på varandra och när man tröttnat på det så har man sex och sedan tittar man på varandra igen? Eller kanske har man lite kuddkrig och skrattar saligt för att man kan vara så tokiga och avslappnade med varandra? Och sedan börjar stirrandet igen..
Det låter ju inte alls romantiskt.
Det låter tråkigt.
När ska kärleksparen på film och i böcker börja prata lite mer med varandra?
Men varför känns det som riddaren och jungfrun. Alla prövningar utstås för jungfrun i slottstornet. Varför hon är så älskvärd framgår inte. Det enda man fattar är att hon är trasig och snygg. Hon är slutmålet och det räcker så.
Det är å andra sidan något jag ofta saknar i kärleksskildringar på film. Jag vill veta vad de pratar om! Man blir ju inte kär i någon utan en anledning. Och jag tänker mig att man oftast blir kär i någon som säger saker som är intressanta eller roliga eller som man vill höra och som är intresserad av vad man själv har att säga. Visst kan kroppsspråk och utseende vara tilltalande. Men man går väl inte genom svåra prövningar för att få vara med någon som har ett tilltalande kroppsspråk och utseende? Varför verkar det så?
Tänk när man har övervunnit hindren, tittat varandra djupt in i ögonen och älskat passionerat. Och så går det en vecka. Och vad gör man då? Fortsätter man att titta på varandra och när man tröttnat på det så har man sex och sedan tittar man på varandra igen? Eller kanske har man lite kuddkrig och skrattar saligt för att man kan vara så tokiga och avslappnade med varandra? Och sedan börjar stirrandet igen..
Det låter ju inte alls romantiskt.
Det låter tråkigt.
När ska kärleksparen på film och i böcker börja prata lite mer med varandra?
torsdag 24 september 2009
tisdag 22 september 2009
fredag 18 september 2009
torsdag 17 september 2009
Vanlighetens folk
Idag har Göran Hägglund skrivit en ytterst retoriskt tillspetsad debattartikel i DN om vanlighetens folk:
http://www.dn.se/opinion/debatt/sveriges-radikala-elit-har-blivit-den-nya-overheten-1.954221
Han anklagar den radikala eliten för brist på respekt för vanligt folk. Vad som är vanligt folk definieras inte och skulle en definition efterfrågas så skulle det sannolikt avfärdas som akademiskt ordvänderi.
Tror inte politikerna mer om vanligt folk än så?
Jag kritiserar normer och diskuterar genus för att jag tror att vi kontinuerligt måste se över vår livsstil. Att ifrågasätta är nödvändigt och om alla gjorde det skulle samhället utvecklas ännu snabbare och flera skulle känna sig delaktiga i utvecklingen. Om ingen gjorde det så skulle samhället frysa.
Varför skulle inte en vanlig Svensson kunna ifrågasätta? Det finns massa "vanligt folk" som inte har diskuterat normfrågor men när diskussionen väl tas upp har många något att säga. Om skolan tog upp dessa frågor tidigare och uppmuntrade mera ifrågasättande och förändringsarbete så skulle flera "vanliga människor" känna sig inkluderade i "etablissemangets" diskussioner. Det är inget fel att diskutera hushållskassan vid middagsbordet men rösträtten blir ganska urholkad om de röstberättigade aldrig diskuterar något ur ett ideologiskt perspektiv.
Etablissemanget ska inte sluta diskutera och undersöka normer de upplever som begränsande. De ska i stället fundera över hur man kan bjuda in fler människor i debatten. Den framtida kunskapsskola som så flitigt förfäktas av alliansen kanske borde innehålla lite andra typer av kunskaper också. Sådana kunskaper som kanske inte mäts så lätt men som kan komma individen och samhället till stor nytta. Nämligen förmågan att analysera och kritisera.
De allra flesta har denna förmåga men oftast behöver den lockas fram. Detta kommer aldrig ske om ingen förväntar sig att en vanlig Svensson kan resonera.
Jag blir så arg.
http://www.dn.se/opinion/debatt/sveriges-radikala-elit-har-blivit-den-nya-overheten-1.954221
Han anklagar den radikala eliten för brist på respekt för vanligt folk. Vad som är vanligt folk definieras inte och skulle en definition efterfrågas så skulle det sannolikt avfärdas som akademiskt ordvänderi.
Tror inte politikerna mer om vanligt folk än så?
Jag kritiserar normer och diskuterar genus för att jag tror att vi kontinuerligt måste se över vår livsstil. Att ifrågasätta är nödvändigt och om alla gjorde det skulle samhället utvecklas ännu snabbare och flera skulle känna sig delaktiga i utvecklingen. Om ingen gjorde det så skulle samhället frysa.
Varför skulle inte en vanlig Svensson kunna ifrågasätta? Det finns massa "vanligt folk" som inte har diskuterat normfrågor men när diskussionen väl tas upp har många något att säga. Om skolan tog upp dessa frågor tidigare och uppmuntrade mera ifrågasättande och förändringsarbete så skulle flera "vanliga människor" känna sig inkluderade i "etablissemangets" diskussioner. Det är inget fel att diskutera hushållskassan vid middagsbordet men rösträtten blir ganska urholkad om de röstberättigade aldrig diskuterar något ur ett ideologiskt perspektiv.
Etablissemanget ska inte sluta diskutera och undersöka normer de upplever som begränsande. De ska i stället fundera över hur man kan bjuda in fler människor i debatten. Den framtida kunskapsskola som så flitigt förfäktas av alliansen kanske borde innehålla lite andra typer av kunskaper också. Sådana kunskaper som kanske inte mäts så lätt men som kan komma individen och samhället till stor nytta. Nämligen förmågan att analysera och kritisera.
De allra flesta har denna förmåga men oftast behöver den lockas fram. Detta kommer aldrig ske om ingen förväntar sig att en vanlig Svensson kan resonera.
Jag blir så arg.
onsdag 16 september 2009
Dansade lite.
Jag dansade lite till Bat for lashes (hennes musik rekommenderas för övrigt) och försökte se cool ut tror jag. Eller kanske inte cool. Jag ville nog se effektfull ut. Jag måste försöka förstå detta med insyn. Fast det skulle kanske bli roligare i livet om ingen tog hänsyn till insyn. Det kanske är den lärdomen som vi i den bloggande generationen kommer att stå för.
tisdag 15 september 2009
Porr
.
Alltså porr.
Det pratas om porr. Och nu tittar plötsligt alla på porr. Där ser man hur lätt det är att bli världsfrånvänd.
Jag vill ju gärna ha förståelse för samtiden så nu har jag porrsurfat för första gången i mitt liv. Tänkte att det här med amatörporr är säkert lite trevligare så jag mjukstartar där. Men ve ve, jag kan inte slappna av alls.
För det är så mycket sprut hela tiden.
Sedan när blev sprut så himla intressanta?
Och sedan alla dessa doggystyle. Jag har inget emot den ställningen. Men när det är den ställningen precis hela tiden börjar man ju undra vad det handlar om. Eller jag börjar undra.
Vad jag hur som helst upptäckte var att jag kände en viss lättnad när jag såg att en video hade namnet "Olydig slyna". För det kändes ärligt. Vill man leka den leken så kan man väl göra det ordentligt (och sedan kanske turas om?). Jag får en klump i magen när det inte kan vara uttalat lekfullt. När den där dominansen ska smyga sig in lite diskret över allt men ingen vill låtsas om det.
Det är liksom inget fel på att vara mottagande och passiv om man känner för det men det är något fel när det är svårt att hitta en enda video där tjejen är överst. När leken med de rollerna är så outtalad och slentrianmässig att det verkar som ett urtillstånd.
Jag är hellre en olydig slyna som blir satt på plats än lite allmänt slentriandominerad.
Och förresten så kan man visst ha åsikter om sexualitet. Vad vi tänder på påverkar oss och är till stor del inlärt. Så varför skulle man inte föra en diskussion om vad vi lär in, av vem, vilka media och varför? Att alla former av sexualitet är sunda tror jag inte på. Det handlar inte om tabun utan om att upptäcka ett mönster.
(Bilder från thathipsterporn.blogspot.com)
Alltså porr.
Det pratas om porr. Och nu tittar plötsligt alla på porr. Där ser man hur lätt det är att bli världsfrånvänd.
Jag vill ju gärna ha förståelse för samtiden så nu har jag porrsurfat för första gången i mitt liv. Tänkte att det här med amatörporr är säkert lite trevligare så jag mjukstartar där. Men ve ve, jag kan inte slappna av alls.
För det är så mycket sprut hela tiden.
Sedan när blev sprut så himla intressanta?
Och sedan alla dessa doggystyle. Jag har inget emot den ställningen. Men när det är den ställningen precis hela tiden börjar man ju undra vad det handlar om. Eller jag börjar undra.
Vad jag hur som helst upptäckte var att jag kände en viss lättnad när jag såg att en video hade namnet "Olydig slyna". För det kändes ärligt. Vill man leka den leken så kan man väl göra det ordentligt (och sedan kanske turas om?). Jag får en klump i magen när det inte kan vara uttalat lekfullt. När den där dominansen ska smyga sig in lite diskret över allt men ingen vill låtsas om det.
Det är liksom inget fel på att vara mottagande och passiv om man känner för det men det är något fel när det är svårt att hitta en enda video där tjejen är överst. När leken med de rollerna är så outtalad och slentrianmässig att det verkar som ett urtillstånd.
Jag är hellre en olydig slyna som blir satt på plats än lite allmänt slentriandominerad.
Och förresten så kan man visst ha åsikter om sexualitet. Vad vi tänder på påverkar oss och är till stor del inlärt. Så varför skulle man inte föra en diskussion om vad vi lär in, av vem, vilka media och varför? Att alla former av sexualitet är sunda tror jag inte på. Det handlar inte om tabun utan om att upptäcka ett mönster.
(Bilder från thathipsterporn.blogspot.com)
Tisdag
Jag önskar att jag hade påbörjat något förut för jag har sannerligen ingen lust nu. Jag vill inte måla, jag vill inte fota, jag vill inte komma på och spela in några låtar. Jag vill bara ha det gjort. För jag vill sitta här i all min rätt och surfa runt på samma sidor om och om igen.
Att skapa. att skapa, att skapa. Att träna viljan och känslan och anden och vara människa och möta materialet och känna självförtroendet, gränserna och möjligheterna och att forma tiden och att vara en renässansmänniska och att skapa.
Men orka.
Det är nog allt Steiner som spökar. Kan du sluta upp med det? Låt mig och min dödtid vara ifred och tillfreds.
måndag 14 september 2009
Turist i Gamla stan.
Vi gjorde ett besök på Slottsboden. Där hittade vi två barnböcker; "Att bli en prinsessa" och "Att bli en riddare". På prinsessboken stod det att den inre prinsessan väcktes när man lärde sig att klä sig gudomligt, dansa ljuvligt och konversera behagligt och klokt. På riddarboken stod det att man var tvungen att öva sig i stridskonst så att man blev stark och härdad.
Tänkte att detta kunde bli bra lärdomar för en framtida barnkull.
söndag 13 september 2009
fredag 11 september 2009
Dagens ord...
...är lubrikation har jag bestämt.
Jag lärde mig det ordet för inte så länge sedan och blev sur för ingen har berättat för mig att det heter så tidigare. Lubrikation är alltså vad som händer med kroppen när man blir sexuellt upphetsad och redo och det är en massa saker såsom svullnad, fördjupning och våthet. Lubrikation borde ses som lika viktigt som erektion men det blir ju lite svårare om man inte ens vet vad det heter.
Om någon är slak kanske man inte försöker pilla in den så bra det går ändå utan det är väl bara att gilla läget och försöka slappna av. Likadant borde det väl vara med våthet. Men det tas ju typ aldrig upp som en grundförutsättning.
Okej.
Känner mig som farbror Barbro. Jättemycket.
Men det kan inte hjälpas för lubrikationen måste faktiskt få sitt erkännande.
ps. stavningsprogrammet rödmakerar när jag skriver lubrikation.
Jag lärde mig det ordet för inte så länge sedan och blev sur för ingen har berättat för mig att det heter så tidigare. Lubrikation är alltså vad som händer med kroppen när man blir sexuellt upphetsad och redo och det är en massa saker såsom svullnad, fördjupning och våthet. Lubrikation borde ses som lika viktigt som erektion men det blir ju lite svårare om man inte ens vet vad det heter.
Om någon är slak kanske man inte försöker pilla in den så bra det går ändå utan det är väl bara att gilla läget och försöka slappna av. Likadant borde det väl vara med våthet. Men det tas ju typ aldrig upp som en grundförutsättning.
Okej.
Känner mig som farbror Barbro. Jättemycket.
Men det kan inte hjälpas för lubrikationen måste faktiskt få sitt erkännande.
ps. stavningsprogrammet rödmakerar när jag skriver lubrikation.
onsdag 9 september 2009
Rosett
Nu ska jag vara med i en tävling och kanske vinna 52 st hemmagjorda rosetter på denna blogg:
http://moa-fatamorgana.blogspot.com
http://moa-fatamorgana.blogspot.com
tisdag 8 september 2009
Idol
Varje gång jag tittar på Idol så bestämmer jag mig för vilken sång jag skulle ha sjungit om jag hade ansökt. Blir alltid så himla nervös då och måste öva lite för att liksom testa om jag skulle göra bort mig totalt.
Tycker att det verkar så himla kul det här med att uppträda på olika teman. Synd att Idol är Idol.
Tycker att det verkar så himla kul det här med att uppträda på olika teman. Synd att Idol är Idol.
måndag 7 september 2009
Marit
"Nu när jag liksom regerar här på tronen så bestämmer jag att rosa och rött visst passar ihop och att tjocka flickor också får ha vita strumpbyxor"
Fåglar.
.
Jag tänker en del på fåglar. Att de är fina och har många betydelser. De kan få en att tänka på frihet, sårbarhet, fred, gamla klassrum och lömskhet till exempel. Det är något med fåglar som symbol som är så motsägelsefullt och mystiskt att de tål att användas många gånger utan att kännas uttömda tycker jag. Lite som kvinnan som symbol kanske. Jag hyser en stor hatkärlek till kvinnan som symbol, är förtrollad av konceptet sedan lång tid tillbaka. Kanske kan jag härmed byta ut henne till något annat som inte är jag?
Och så får jag lite storhetsvansinne och tänker att jag vill göra ett enormt allomfattande projekt med fågeltema. Måla, fota, skriva, sjunga och sy. Täcka in alla områden jag tycker om och knyta ihop. Jag tycker om duvor och skator och små gråbruna fåglar (sparvar?).
Nu har jag säkert mördat idén genom att börja prata om den innan det har fått någon form.
Hur som helst finns det redan massa fina saker med fåglar. Till exempel Frida Hyvönens excellenta sång:
Förresten; det är ju faktiskt fina tjejer med på alla fågelbilder jag tycker om. Förutom skolplanscherna förstås men jag hittade ingen bild på någon fin skolplansch.
Jag tänker en del på fåglar. Att de är fina och har många betydelser. De kan få en att tänka på frihet, sårbarhet, fred, gamla klassrum och lömskhet till exempel. Det är något med fåglar som symbol som är så motsägelsefullt och mystiskt att de tål att användas många gånger utan att kännas uttömda tycker jag. Lite som kvinnan som symbol kanske. Jag hyser en stor hatkärlek till kvinnan som symbol, är förtrollad av konceptet sedan lång tid tillbaka. Kanske kan jag härmed byta ut henne till något annat som inte är jag?
Och så får jag lite storhetsvansinne och tänker att jag vill göra ett enormt allomfattande projekt med fågeltema. Måla, fota, skriva, sjunga och sy. Täcka in alla områden jag tycker om och knyta ihop. Jag tycker om duvor och skator och små gråbruna fåglar (sparvar?).
Nu har jag säkert mördat idén genom att börja prata om den innan det har fått någon form.
Hur som helst finns det redan massa fina saker med fåglar. Till exempel Frida Hyvönens excellenta sång:
Förresten; det är ju faktiskt fina tjejer med på alla fågelbilder jag tycker om. Förutom skolplanscherna förstås men jag hittade ingen bild på någon fin skolplansch.
fredag 4 september 2009
onsdag 2 september 2009
Onsdag
Jag ogillar när folk bestämmer sig för att jag är mesig.
Ibland antyder människor att jag måste stå på mig och göra vad jag själv vill. Att jag måste vara hård och bestämd. Det händer till och med att någon försvarar mina intressen utan att ta reda på vilka dessa är.
Men att stå stadigt och tala befallande är inte synonymt med att ha en stark vilja. Att jag ler, pratar med ljus röst och frågar om saker har heller inget med min vilja att göra. Jag får ofta min vilja igenom. Fast det kanske inte hörs och syns så mycket.
Jag skulle kunna stå bredbent, peka med hela handen, se allvarlig ut och tala med mörk och hög röst. Men det vore däremot att göra våld på vem jag är och framförallt vad jag vill.
Ibland antyder människor att jag måste stå på mig och göra vad jag själv vill. Att jag måste vara hård och bestämd. Det händer till och med att någon försvarar mina intressen utan att ta reda på vilka dessa är.
Men att stå stadigt och tala befallande är inte synonymt med att ha en stark vilja. Att jag ler, pratar med ljus röst och frågar om saker har heller inget med min vilja att göra. Jag får ofta min vilja igenom. Fast det kanske inte hörs och syns så mycket.
Jag skulle kunna stå bredbent, peka med hela handen, se allvarlig ut och tala med mörk och hög röst. Men det vore däremot att göra våld på vem jag är och framförallt vad jag vill.
tisdag 1 september 2009
torsdag 14 maj 2009
Perspektiv?
Anna Odell och Viktor Marx. Falsk psykos och hus åt hemlösa utan bygglov.
Rektorn på Mejan säger att tänk om en uteliggare går in i konstverket/huset och fimpar så att hela huset brinner upp när uteliggaren fortfarande är där inne. Tänk vilket moralsikt ansvar säger han. Därför ska huset vara avspärrat med en skylt; "Obehöriga äga ej tillträde". Så att man kan skydda de hemlösa från att bosätta sig i ett hus som kan brinna upp.
Anna Odell tog upp en plats i en sjukvård som inte har plats för någon som inte är beredd att ta sitt liv på fläcken. Så hon spelade.
Hallå. Två flickor i varje klass skär sig och en svälter sig och nästan ingen får hjälp och jag är asarg på Anna Odell.
Samhällsengagemanget bubblar när Ica säljer kött som har legat på golvet och när folk luras och sedan kommer och säger att det är konst.
Ja då har det gått för långt!
Någonstans måste gränsen gå och den går här. Vid Anna Odell.
Asylrätten är urholkad pga hårda restriktioner vad gäller visum. Bantningsreklamerna visar hur kvinnor med uppenbar undervikt bantar. Sexhandeln är den mest lönsamma industrin i världen. Psyksjuka människor blir hemlösa eftersom de inte kan återanpassas. Människor i Sverige fryser ihjäl.
Och bortom allt detta finner vi Anna Odell och köttet på Ica. Längst ut på kanten av det onda.
Och där går alltså gränsen.
Gränsen för vad som kan passera obemärkt, okommenterat vid middagsbordet eller i Ring P1.
Kom inte och prata med mig om något jävla kött.
Rektorn på Mejan säger att tänk om en uteliggare går in i konstverket/huset och fimpar så att hela huset brinner upp när uteliggaren fortfarande är där inne. Tänk vilket moralsikt ansvar säger han. Därför ska huset vara avspärrat med en skylt; "Obehöriga äga ej tillträde". Så att man kan skydda de hemlösa från att bosätta sig i ett hus som kan brinna upp.
Anna Odell tog upp en plats i en sjukvård som inte har plats för någon som inte är beredd att ta sitt liv på fläcken. Så hon spelade.
Hallå. Två flickor i varje klass skär sig och en svälter sig och nästan ingen får hjälp och jag är asarg på Anna Odell.
Samhällsengagemanget bubblar när Ica säljer kött som har legat på golvet och när folk luras och sedan kommer och säger att det är konst.
Ja då har det gått för långt!
Någonstans måste gränsen gå och den går här. Vid Anna Odell.
Asylrätten är urholkad pga hårda restriktioner vad gäller visum. Bantningsreklamerna visar hur kvinnor med uppenbar undervikt bantar. Sexhandeln är den mest lönsamma industrin i världen. Psyksjuka människor blir hemlösa eftersom de inte kan återanpassas. Människor i Sverige fryser ihjäl.
Och bortom allt detta finner vi Anna Odell och köttet på Ica. Längst ut på kanten av det onda.
Och där går alltså gränsen.
Gränsen för vad som kan passera obemärkt, okommenterat vid middagsbordet eller i Ring P1.
Kom inte och prata med mig om något jävla kött.
torsdag 19 februari 2009
Fåfängan
Jag är intresserad av smink och hår. Det känns inte så respektingivande att säga så. Däremot känns det helt naturligt att säga: Jag är modeintresserad. Varför?
Jag undrar lite varför kroppen har blivit viktigare och viktigare och ansiktet verkar ha blivit allt oviktigare. Varför intresset för att smycka kroppen har fått så mycket högre status. Är det bara mitt intryck?
Båda kan naturligtvis bidra till en sjuk utseendehets så ur det hänseendet kan väl inget ses som sämre än det andra.
Modebranschen verkar ha haft som ambition att frigöra sig från begreppet fåfänga för att på sätt vinna status och bli ett "riktigt" intresse. Mode är inte längre fåfängt men det är smink. Jag är trött på att fåfänga avfärdas som något löjligt. Varför måste vi låtsas som att mode inte handlar om fåfänga? Det är en sak att kritiseras för osund utseendehets. Men det är en annan sak att bara viftas bort.
Mode handlar om estetik och utsmyckning av människokroppen. Precis som smink.
Och när en frisör i en småstad gör slingor i håret kan det faktiskt var uttryck för samma intresse som när en fashionista i en storstad fascineras av ett nytänkande modereportage.
Jag undrar lite varför kroppen har blivit viktigare och viktigare och ansiktet verkar ha blivit allt oviktigare. Varför intresset för att smycka kroppen har fått så mycket högre status. Är det bara mitt intryck?
Båda kan naturligtvis bidra till en sjuk utseendehets så ur det hänseendet kan väl inget ses som sämre än det andra.
Modebranschen verkar ha haft som ambition att frigöra sig från begreppet fåfänga för att på sätt vinna status och bli ett "riktigt" intresse. Mode är inte längre fåfängt men det är smink. Jag är trött på att fåfänga avfärdas som något löjligt. Varför måste vi låtsas som att mode inte handlar om fåfänga? Det är en sak att kritiseras för osund utseendehets. Men det är en annan sak att bara viftas bort.
Mode handlar om estetik och utsmyckning av människokroppen. Precis som smink.
Och när en frisör i en småstad gör slingor i håret kan det faktiskt var uttryck för samma intresse som när en fashionista i en storstad fascineras av ett nytänkande modereportage.
torsdag 22 januari 2009
Hemtamt.
Hej! Det är kallt ute. Och mörkt.
Jag bor i Sverige.
Jag kommer förmodligen alltid att bo i Sverige fastän jag inte tycker om kyla. Eller mörker.
Det är inte så smart på ett sätt.
Men vi vårdar våra hemtama och bekanta missnöjen.
Nu vet jag väl åtminstonne vad jag förmodligen kommer att gnälla över idag.
Om jag bodde i ett annat land kanske jag skulle vara missnöjd med något annat och behöva ändra min missnöjesrutin. Jobbigt liksom.
Det finns bra saker med Sverige också. Solnedgångar är fina. Och snö är fint en liten stund.
Puss och kram.
Jag bor i Sverige.
Jag kommer förmodligen alltid att bo i Sverige fastän jag inte tycker om kyla. Eller mörker.
Det är inte så smart på ett sätt.
Men vi vårdar våra hemtama och bekanta missnöjen.
Nu vet jag väl åtminstonne vad jag förmodligen kommer att gnälla över idag.
Om jag bodde i ett annat land kanske jag skulle vara missnöjd med något annat och behöva ändra min missnöjesrutin. Jobbigt liksom.
Det finns bra saker med Sverige också. Solnedgångar är fina. Och snö är fint en liten stund.
Puss och kram.
lördag 17 januari 2009
Låt den rätte komma in.
.
Jag såg en så fin film igår. Det är fint med förpubertal romantik, vampyrer och Blackeberg på sjuttiotalet.
Fascinernade. Kallt och varmt på samma gång. Kärlek framför rätt och fel.
Får mig att tänka lite på Mästaren och Margarita så här i efterhand.
Jag såg en så fin film igår. Det är fint med förpubertal romantik, vampyrer och Blackeberg på sjuttiotalet.
Fascinernade. Kallt och varmt på samma gång. Kärlek framför rätt och fel.
Får mig att tänka lite på Mästaren och Margarita så här i efterhand.
fredag 16 januari 2009
Gaza
Kriget i Gaza. Vad ska man säga?
Framför allt är det sorgligt att det här inte kan ses som ett fruktansvärt krig mellan två statsmakter utan allt för ofta ses som en symbolisk kamp mellan två folk. Vilken sida väljer du? Jude eller muslim? Detta är dessutom två grupper som redan är utsatta i vårt samhälle. Det finns många rasistiska fördomar mot både judar och muslimer i Sverige och jag tror att de förstärks i dessa tider. Och är det inte antisemitismen och islamofobin i världen som från början skapat frustrationen och motsättningarna? Hos det judiska folket finns av naturliga och historiska skäl en uppdämd vrede. Detsamma tycks gälla för muslimer. Vrede och frustration har vanan att riktas åt många håll men inte alltid åt det rätta.
Varken Israels eller Palestinas folk kommer någonsin att vinna på den här konflikten. Men det kommer däremot vapenleverantörer att göra. Och jag antar att media kan tjäna sig en hacka på det hela också. Särskilt med tanke på propagandastriderna.
Framför allt är det sorgligt att det här inte kan ses som ett fruktansvärt krig mellan två statsmakter utan allt för ofta ses som en symbolisk kamp mellan två folk. Vilken sida väljer du? Jude eller muslim? Detta är dessutom två grupper som redan är utsatta i vårt samhälle. Det finns många rasistiska fördomar mot både judar och muslimer i Sverige och jag tror att de förstärks i dessa tider. Och är det inte antisemitismen och islamofobin i världen som från början skapat frustrationen och motsättningarna? Hos det judiska folket finns av naturliga och historiska skäl en uppdämd vrede. Detsamma tycks gälla för muslimer. Vrede och frustration har vanan att riktas åt många håll men inte alltid åt det rätta.
Varken Israels eller Palestinas folk kommer någonsin att vinna på den här konflikten. Men det kommer däremot vapenleverantörer att göra. Och jag antar att media kan tjäna sig en hacka på det hela också. Särskilt med tanke på propagandastriderna.
onsdag 14 januari 2009
O
Jag var nära att köpa en damtidning idag men så kom jag på att jag alltid blir så besviken på damtidningar. Det är så lite text så att man tänker att det ska vara många fina bilder. Det är mest massa små bilder på produkter med mycket utrymme emellan. Känns mer som reklam än något annat.
Då köpte jag i alla fall Situation Stockholm i stället. Jag har inte gjort det särskilt ofta, bara någon gång ibland när jag fått dåligt samvete. På något sätt har jag i alla fall lyckats missa vilken bra tidning det är. Fånigt att tro att man bara ska göra någon en tjänst när man faktiskt får väldigt bra valuta för pengarna.
Det jag slås av är hur som helst att drogmissbruk har en så himla konstig roll i vårt samhälle. Det är väldigt svårt att få socialbidrag, hjälp med bostad eller ens plats på natthärbärge när man är missbrukare. Om man har tur får man plats i ett behandlingsprogram. Men nåde den som återfaller. Det är som att missbrukare helt enkelt inte får existera.
Samtidigt som gamla missbrukare på gatan anses befinna sig på samhällets botten så är droger socialt accepterat bland många etablerade människor i Stockholms uteliv. Det är fortfarande glorifierat. Men bara så länge man är ung, hipp och står på listan eller?
Så lösningen lyder. Använd gärna droger. Hanka dig fram ett tag genom att vara en skön och spontan person som omgivningen gillar att ha och göra med. Men se till att begå självmord innan folk tröttnar på att ta hand om dig. För när du verkligen är fast och behöver hjälp sedan då finns det ingen där som tar emot.
Puss
Då köpte jag i alla fall Situation Stockholm i stället. Jag har inte gjort det särskilt ofta, bara någon gång ibland när jag fått dåligt samvete. På något sätt har jag i alla fall lyckats missa vilken bra tidning det är. Fånigt att tro att man bara ska göra någon en tjänst när man faktiskt får väldigt bra valuta för pengarna.
Det jag slås av är hur som helst att drogmissbruk har en så himla konstig roll i vårt samhälle. Det är väldigt svårt att få socialbidrag, hjälp med bostad eller ens plats på natthärbärge när man är missbrukare. Om man har tur får man plats i ett behandlingsprogram. Men nåde den som återfaller. Det är som att missbrukare helt enkelt inte får existera.
Samtidigt som gamla missbrukare på gatan anses befinna sig på samhällets botten så är droger socialt accepterat bland många etablerade människor i Stockholms uteliv. Det är fortfarande glorifierat. Men bara så länge man är ung, hipp och står på listan eller?
Så lösningen lyder. Använd gärna droger. Hanka dig fram ett tag genom att vara en skön och spontan person som omgivningen gillar att ha och göra med. Men se till att begå självmord innan folk tröttnar på att ta hand om dig. För när du verkligen är fast och behöver hjälp sedan då finns det ingen där som tar emot.
Puss
tisdag 13 januari 2009
Leka.
Jag hade en så odefinierbar overklighetskänsla hela dagen igår. Allt kändes så tomt och monotont och rastlöst. Det blev mörkt och vi tittade på TV och drack te. Och jag kände att det alltid var mörkt och att jag alltid säger "ska vi sätta på lite te?". Och herregud alltid mys.
Men så började vi leka kurragömma i mörkret i stället. Det var jätteläskigt när Marcus hoppade fram ur garderoben. Jag älskar att vara gömd och vänta på att bli hittad. Det är lite samma känsla som att stå på scen egentligen. Man hör sitt hjärta slå och brusa i öronen.
Och jag insåg hur enkelt det hela var. Jag var så trött på att vara lugn och vuxen och sitta i soffor och dricka te och mysa. Ibland behöver man bara leka av sig lite.
Det är inte så bra när man aldrig är andfådd eller när man glömmer bort att skratta.
Men så började vi leka kurragömma i mörkret i stället. Det var jätteläskigt när Marcus hoppade fram ur garderoben. Jag älskar att vara gömd och vänta på att bli hittad. Det är lite samma känsla som att stå på scen egentligen. Man hör sitt hjärta slå och brusa i öronen.
Och jag insåg hur enkelt det hela var. Jag var så trött på att vara lugn och vuxen och sitta i soffor och dricka te och mysa. Ibland behöver man bara leka av sig lite.
Det är inte så bra när man aldrig är andfådd eller när man glömmer bort att skratta.
fredag 9 januari 2009
januari.
Jag visslar jingeln för Jysk bäddlager för mig själv och har svårt att hålla mig för skratt. I trapphuset ligger grannens tjocka katt och väntar på att bli ompysslad. Han hoppar upp i knäet bara man sätter sig ner. Mamma rusar in och rusar ut igen. Siri sms:sar. Snart ska vi ta en kaffepaus från våra avancerade gissningslekar.
Jag känner mig fnissig.
Jag känner mig fnissig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
