Frågan är vem man anpassar sig till.
Apropå respekt för främmande kultur.
Skulle det t.ex. vara respektlöst av mig att inte skyla mina sinnliga behag (min kropp? mina kroppskonturer? mitt hår?) på ett ställe där det är sed för kvinnor att göra så?
Eller skulle det kanske vara respektlöst av mig att göra det med tanke på hur mycket jämställdhetskämpar i dessa kulturer har uppoffrat för att motverka sådana särbehandlande seder?

Vem bestämmer? Vem säger att här hos oss gör vi på det här sättet och det får du som besökare respektera?
När vi tror att vi anpassar oss till en grupp; anpassar vi oss då till alla i den gruppen eller bara till dem som har makt?

Att inte markera mot saker man tycker är fel bara för att man är rädd för att verka intolerant kanske i förlängningen leder till intolerans mot de förändringsarbetare som försöker utveckla sin kultur.

I min kultur (mitt språk, mina klädkoder, mitt umgänge, media jag tar del av etc) finns massa saker som är fel och orättvisa och som jag vill motverka. Jag skulle känna mig förbryllad om någon som ansåg sig tillhöra en annan kultur kom och gav sitt tysta stöd åt dessa orättvisor under täckmanteln att den personen respekterade mig och min kultur!
Respektera hellre mig än min så kallade kultur. Om du håller med mig, visa det då oavsett vilka grupper vi anses tillhöra.

Vi måste vara medvetna om att vi tenderar att låta några strömningar och ideal inom en ofta enorm grupp människor representera hela den gruppens kultur.