Jag tror att det finns två sorters situationer i mitt liv då jag kan känna mig harmonisk i min ensamhet.
Den ena är när jag precis har skrivit en tenta. Det ska gärna vara lite kallt och klart i luften och det är en fördel om man får röka en cigarett. Känslan håller i sig ungefär så lång tid som det tar att gå från Ugglevikssalen till tunnelbanan. Ibland lite längre.
Den andra är efter en (bra) orgasm. Gärna efter en ganska ordentlig ansträngning så att man är trött i kroppen. I det läget har jag inget behov av ensamhet men jag undviker den inte heller. I alla fall inte på de närmsta tio minuterna.

Det är en fantastisk känsla att trivas i sitt eget sällskap.