Onsdag uppenbarligen.

Ett brusande och en ringande ton ockuperar mina öron. Jag går runt och tänder alla lampor i alla rum. Overklighetskänslan. Skymningen må vara en av de vackraste, men också en av de ruskigaste sakerna med att leva i Sverige.
I somras var vi på cirkus. Jag hade en rosa prinsesskjol och klappade en stor, svart cirkuspudel utanför tältet. Sedan gick vi hem i skymningen. Men då var det sommar och skymningen var rosa som en floskulös Harlequinroman. Nu är det vinter och skymningen tycks snarare socialreaistiskt grå. Mer diskborste, antidepressiva och SVT 2.
Är det inte det ena så är det det andra tänker jag när jag rättar mitt högskoleprov, när jag rättar mina labrapporter, när jag rättar någons språk och när jag rättar till håret. Man kan ju alltid försöka göra sitt bästa. Att rätta till allt det där som är fel alltså. Men ändå; är det inte det ena så är det det andra det kommer man inte ifrån.

DN-kontakten

Har läst kontaktannonser och funderat lite på hur min kontaktannons skulle se ut om jag någonsin skrev någon. Kanske:
"Blyg moralist med stormigt känsloliv och höga ideal söker någon att överanalysera allting med."
Typ.
Något som slår mig är att ganska många verkar attraheras av så specifika attribut. Typ lång, kort, kraftig, smal, långt hår och bla bla. Verkar konstigt att bry sig om detaljer tycker jag.

Fröken Duktig

Agnes sa en gång något ganska klokt när hon jobbade på lekis. Nämligen att man inte bara ska berömma de duktiga barnen när de är duktiga hela tiden. Till exempel, vad bra att du har klätt på dig själv före alla andra eller vad fint du ritar eller vad duktigt du plockar undan efter dig. Då kan barnen komma att tro att hela deras värde ligger i deras duktighet. Den dagen man inte längre kan eller orkar vara duktig, vad är man då?

Sedan kan man förstås inte gå omkring och tro att det räcker att vara duktig. Nej man ska vara rolig också. Och lycklig!

Ett litet tips

Vid annonserna på Facebook finns två små små knappar, en med en tumme upp och en med en tumme ner. Om det dyker upp till exempel en dum annons för skumma viktminskningspiller kan man trycka på tummen ner och sedan får man motivera sin åsikt. Jag brukar välja alternativet "stötande" i brist på bättre.

Kan ju verka ganska onödigt faktiskt.
Men många bäckar små tänker jag.

Status

- Min labrapport blev nästan godkänd.
- Mina pengar är mystiskt försvunna från mitt konto.
- I kväll har jag dansat till coverband med stora delar av Kristofferskolans lärarcrew.
- Jag har inga rena trosor och använder därför bikinitrosor i desperation.

Jag bad om det, jag fick det.

Hej! Det här är jag glad för: Det har kommit ut en antologi om mansrollen som heter Pittstim (som Fittstim fast med pittar). Jag har inte läst den och kan inte säga med säkerhet att den är bra men det är ändå ett steg i rätt riktning mot att fler och fler vill prata om mansrollen och erkänna att mannen inte är något neutrum från vilket kvinnorollen avviker utan lika mycket en avvikelse från det individuella som vilken roll som helst.
Himla glad blev jag faktiskt.

För övrigt så var det partiledardebatt på TV igår. Jag har hört så många säga om Mona Sahlin att "det vore ju verkligen bra med en kvinnlig stadsminister, synd bara att Mona Sahlin inte är något vidare stjärnskott". Jag har inte kunnat uttala mig tidigare eftersom jag inte sett henne i någon debatt. Men nu måste jag säga att jag tycker att hon var riktigt bra. För första gången kände jag något slags förtroende för Socialdemokraterna.
Men kan inte någon ge Jan Björklund ett väldigt lockande jobberbjudande någonstans där han inte gör så mycket skada? Han är säkert inte den som skulle tacka nej till ett riktigt bra erbjudande.
För övrigt det ju tyckas vara anmärkningsvärt att vi har en regering som hejar lika mycket på Republikanerna som Demokraterna i amerikanska valet.
Seriöst!

Planen

Vad ska vi göra ikväll hörni? Jag tänkte att man skulle kunna vara hemma hos mig och äta middag och sedan kunde man se på Idol och äta godis eller gå ut... Orkar man gå ut? Är man sugen? Kanske. Hur som helst vill jag inte bara gå ut, jag vill umgås lite också sådär som man inte kan när man är ute. Annars tänkte jag på Theodoras för gamla tiders skull.
Vi hörs snart.
Puss

Idol, pågående finanskris och Hanna Fridéns blogg.

Jag vill ganska ofta ringa och prata med någon. Bara småprata lite. Men jag kan inte komma på något att småprata om annat än att fråga hur är det? och så kanske man svarar jo det är bra, lite stressad bara. Och så kan man ju försöka berätta lite om saker som har hänt som egentligen inte är värda att berättas och försöka återge saker som inte riktigt går att återge om man inte känner till bakgrund och detaljer.
Förut kunde man kanske prata om klassen. Har du hört att...? och varför ska de alltid vara så himla...? Och hur fan kan de lägga in två prov precis efter varandra? Man kunde prata om det jättelänge och det kändes meningsfullt eftersom man alltid förstod precis vad den andra menade och den andra förstod precis vad man själv menade. Det känns så trevligt när det är så. Det är så trevligt att verkligen kunna relatera.
Sedan kunde man till exempel prata om båten eller om folk som brukade hänga på Kolingsborg och sådant.
Men nu vet jag inte riktigt vad som finns kvar. Vad berör alla? Typ Idol, pågående finanskris och Hanna Fridéns blogg?
Jag vet inte hur det känns för någon att åka till jobbet/högskolan för jag har aldrig åkt den vägen. Jag vet inte vilka intryck alla smälter när de går och lägger sig på kvällen för jag har inte fått de intrycken.
Det känns så typiskt vuxet. Jo men vi hörs någon gång i veckan så kan man ta en fika när man har slutat jobba/plugga och så kan man inte fika för sent för man är för trött för det och så har man ju så mycket att göra imorgon.


Jag går och letar efter saker att trampa på som krasar, knastrar och går sönder under skosulan. Till exempel: Ekollon, smällbär, jättetorra löv. Många löv som ser perfekt torra och sköra ut visar sig ha kvar så mycket stuns att de inte krasar på rätt sätt och då blir man ju besviken. Men det gör inte så mycket för jag har köpt en ny kjol på Stadsmissionen som visserligen måste sys in men den var ju så billig och precis vad jag behövde (fast i en större version).

Puss och kram

Varför är ni inte tjatiga och obekväma?

Hej! Något jag undrar mycket över är varför man inte ser så många killar som är riktigt asförbannade över det förtryck som utövas över dem. Det finns rätt många tjejer som sätter ord på sin ilska över hur det kvinnliga könet betraktas i samhället och över hur man känner sig låst i en mall. Men det finns ju så himla många destruktiva delar av mansrollen. Blir man inte som kille sjukt arg när man läser en undersökning som visar att dagislärare kommunicerar mindre med pojkbarn och ger dem mindre närhet? Eller när män beskrivs som alltid villiga sexmaskiner (tjejer ses som sexobjekt men killar ses ju som jag vet inte vad). Eller över att det finns så dåligt utbud av modetidningar och skönhetsprodukter för män. Eller att det anses fjolligt att gråta. Eller att män enligt statistik oftare än kvinnor saknar en nära vän. Eller att badboyidealet är så hypat att många snälla killar upplever sin snällhet som oattraktiv. Alla har väl sina hjärtefrågor men var är ilskan? Var är de onyanserade krönikorna? Var blogginläggen? Var är killen som alltid måste räcka upp handen och påpeka hur mannen framställs i föreläsningsmaterialet? Var är tjatet?
Jag tänker att vi kvinnor kanske har ett ganska stort försprång på så sätt. Kvinnan har blivit förtryckt på ett så otroligt mycket tydligare sätt än mannen. Det har varit ett så tydligt och omfattande förtryck att det har skapat en revolution. Men nu när vi har så gott som politisk jämställdhet är vi fortfarande vana vid att jobba med vår könsroll, vi är vana vid att reagera på förlegade mönster och mallar för hur vi förväntas vara. Men med masrollen har inte hänt så mycket (jämförelsevis i alla fall). Männen har kanske inte utrustats med lika välutvecklade verktyg för att ifrågasätta sin begränsande könsroll med samma kraft och trovärdighet. Privilegierna i vissa avseenden kanske har förblindat och skapat lättja.
Jag vill höra höga röster och se tårar av frustration. Ett sansat erkännande av problematiken är inte tillräckligt för att spegla den destruktivitet som finns i mansrollen och den skada den åsamkar både män och kvinnor.

Energi

Från och med idag börjar jag dopa mig med järn och förväntar mig en outsinlig energi som ska motivera mig att törstigt tillgodogöra mig kunskap, producera en mängd kreativa och fyndiga julklappar och inte minst att vara mitt glada trevliga jag. Nu jävlar med andra ord. Nu jävlar tror jag att jag tar en tupplur förresten.

Men innan dess: Jag är så arg på ekonomin för att den inte ter sig begriplig. På sätt och vis vurmar jag för system. Men detta system tycks så godtyckligt och nyckfullt, inte alls som matematik eller en politisk ideologi. Nej någonstans påminner det mig om religion. Kanske för att det är dagens maktmedel precis som religion var dåtidens maktmedel.
Det är ett mysterium som provocerar mig till den grad att det förr eller senare måste utforskas. Och om man vill förstå människor måste man väl förstå den värld vi lever i och detta är ekonomins värld.