En gång på Sugar bar.

.

Tänk så skulle världen bli en mycket lyckligare plats om alla gick och la sig i tid och åt på regelbundna tider.

Sommarkänslan

Nu längtar jag till min i sommar enda garanterade semester, en vecka i Kärra med allt vad det kan innebära: Markus, Rebecka, Göran, Tove, Maja, fiskespön, minigolf, staffli, fem digitalkameror, cyklar med trasiga däck, blåsig strand, skällig hund, tennis, en dans på den lokala baren, dåligt väder fast man trodde att det skulle vara bra, jordgubbar på självplock, skräckfilm, deckare, sliskiga Harlekin romaner som man läser högt för varandra och nattliga promenader.

Att tänka efter..före

Jag imponeras av min egen plötsliga mognad. Jag fick lite mera lön än vad jag räknat med och plötsligt fann jag mig själv i färd med att beställa tågbiljetter till Josefins brors bröllop till Majas sommarfest samt en biljett hem till Stockholm på min egen födelsedag. Ytterligare gick jag till läkaren fick allergimediciner utskrivna passade på att köpa en gigantisk flaska hudkräm, en ny näspump och sen betalade jag min mobilräkning. Jag avstod från att rusa in i första bästa klädaffär och köpa en massa vackra klänningar och placerade förnuftigt de kvarblivna pengarna på ett separat bankkonto så att jag inte ska komma åt dem.
Nu sitter jag liksom förstummad och väntar på att någon okänd stark impuls ska ta min kropp i besittning och slösa bort alla mina pengar på något jag inte direkt har behov av med åtrår väldigt starkt. Hjärtat bultar men det händer absolut ingenting.

Det kanske är dags att investera i ett par fotriktiga skor från Ecco?

Midsommardagen.

Kanske ligger min ljusrosa favoritBH på samma ställe som min förlorade bettskena. Mina tänder är nog redan lite skevare än de var för tre dagar sedan. Kanske ligger mina avgångsbetyg i en stuga på västkusten dit jag ska åka och jag har inte packat, inte städat och dammsugit ännu.

På mitt skrivbord ligger bland annat:
En mikrofon
En stor hårfjäder från Buttriks
Ett tomt cigarettpaket
Ett tomt tuggummipaket
Ett tomt lösögonfranspaket
Jane Eyre som jag har läst 100 sidor i.
Ett munspel.

Agnes säger att hon ibland börjar vissla i stället för att nynna när folk ser misstänksamma ut för det är mycket mera normalt att vissla offentligt än att nynna offentligt. Nu ser jag att det också ligger ett skellett av en druvklase halvt gömt under tangentbordet.

Jag har aldrig varit full på midsommar.

Förut trodde jag att jag klarade vad som helst.

Jag trodde att jag kunde spela vilket instrument som helst om jag försökte. Jag trodde att jag kunde bli vad jag ville. Jag trodde inte att det var omöjligt att försörja sig på konsten eller att starta ett både etiskt och framgångsrikt företag. Jag trodde vidare att jag inte skulle falla in i mönster om jag bara ansträngde mig, att jag kunde hitta ett sätt att leva efter mina principer.

Jag tror att det var någon gång in slutet av gymnasiet som det hände. När det var så mycket prat om hur hård arbetsmarknaden var. Hur otroligt SVÅRT det kunde vara att komma in på den. Hur höga betyg man behövde för att komma in på de eftertraktade linjerna. Det kändes lite som att man matades med mantrat DET ÄR INGEN DANS PÅ ROSOR PRECIS.
Och jag konverterade till cynismen. Inte fullt ut men tillräckligt mycket för att det ska göra skillnad. i hur jag tänker och väljer.

Framför allt inser jag att jag inte är den starka fristående individ jag kanske trodde att jag var. Nej för jag är en kvinna. Jag arbetar på en kvinnodominerad arbetsplats och i framtiden är risken knappast minimal att jag kommer att tjäna mindre än manliga kollegor även jag då kanske jobbar på en mansdominerad arbetsplats som vilket pushar upp lönerna. Gör jag inte det så finns det andra som förtrycks på grund av egenskpaer jag också har och det gör ont.
Först verkade allt så enkelt och sedan verkade allt så SVÅRT!
Och jag blir så himla ASARG på samhället ganska ofta och det gör mig ännu argare för är det något jag hatar så är det att vara arg. Jag vill vara glad och ta hand om alla problem med en klackspark, det är vad jag vill.

Djurrättsaktivism.

Jag såg djur flås levande på TV och folk som hoppade på deras huvuden och djur som förtvivlat försökte fly genom att släpa sig runt i sitt eget blod på två fungerande ben.
Jag har alltid haft svårt för hela grejen med att titta på bilder och tycka synd om och bli sentimental, desto mer sentimental desto fluffigare och gulligare djuren är. Jag har tänkt att man ska grunda allt man gör på rationella resonemang och bla bla bla.
Jag hade fel!
Det är inget annat än naturligt att må illa när man ser någon misshandlas på det sättet och det behöver inte vara rationellt. Det är inget fel i att ändra sina konsumtionsvanor utifrån känslomässiga grunder och man behöver inte vara påläst. Inte så länge man inte klagar på andra som gör andra val.

Den flygande humlan.

När har det gått så långt att sanningen har blivit beroende av vetenskapen i stället för tvärtom? Tyder oförmågan att uppfylla vissa vetenskapliga kriterier obönörligen på ickeexistens?
I slutändan så är vi troende snarare än vetande, subjektiva snarare än objektiva och att inte erkänna det kanske är ovetenskapligt. Det tror i alla fall jag men vad kan man veta om den saken.
Att använda naturvetenskapens metoder som en mall för alla vetenskaper är kanske lite löjligt om man inte ens kan förklara vad ljus är eller riktigt fånga rörelsens natur. Att pressa in de humanistiska vetenskaperna i en naturvetenskaplig mall kanske ger oss en enhetlig och överblickbar vetenskap men hamnar vi närmre sanningen, får vi mera fruktbara verktyg i praktiken? Är yrkeskunskap ovetenskapligt och därför överskattat?

De flesta av oss (så även jag) tror på de sanningar vi lärt oss i skolan. Jorden är rund. Egenskaper ärvs genom gener. Förvärvade egenskaper ärvs inte. Vi har inte undersökt saken, vi bara tror på vad vi lär oss. Precis som man trodde på filosoferna i Grekland eller prästerna under medeltiden.
Först lär vi oss hur det är och sedan lär vi oss hur vi trodde att det var förr och så skrattar vi åt de dumma stackarna som inte förstod bättre, som bara trodde blint på den världsbild som vi idag vet var alldeles uppåt väggarna. För det är ju den nuvarande världsbilden som är den rätta!
(det har man kommit fram till med vetenskapliga metoder)