Leka.

Jag hade en så odefinierbar overklighetskänsla hela dagen igår. Allt kändes så tomt och monotont och rastlöst. Det blev mörkt och vi tittade på TV och drack te. Och jag kände att det alltid var mörkt och att jag alltid säger "ska vi sätta på lite te?". Och herregud alltid mys.
Men så började vi leka kurragömma i mörkret i stället. Det var jätteläskigt när Marcus hoppade fram ur garderoben. Jag älskar att vara gömd och vänta på att bli hittad. Det är lite samma känsla som att stå på scen egentligen. Man hör sitt hjärta slå och brusa i öronen.
Och jag insåg hur enkelt det hela var. Jag var så trött på att vara lugn och vuxen och sitta i soffor och dricka te och mysa. Ibland behöver man bara leka av sig lite.

Det är inte så bra när man aldrig är andfådd eller när man glömmer bort att skratta.