Fåfängan

Jag är intresserad av smink och hår. Det känns inte så respektingivande att säga så. Däremot känns det helt naturligt att säga: Jag är modeintresserad. Varför?
Jag undrar lite varför kroppen har blivit viktigare och viktigare och ansiktet verkar ha blivit allt oviktigare. Varför intresset för att smycka kroppen har fått så mycket högre status. Är det bara mitt intryck?
Båda kan naturligtvis bidra till en sjuk utseendehets så ur det hänseendet kan väl inget ses som sämre än det andra.
Modebranschen verkar ha haft som ambition att frigöra sig från begreppet fåfänga för att på sätt vinna status och bli ett "riktigt" intresse. Mode är inte längre fåfängt men det är smink. Jag är trött på att fåfänga avfärdas som något löjligt. Varför måste vi låtsas som att mode inte handlar om fåfänga? Det är en sak att kritiseras för osund utseendehets. Men det är en annan sak att bara viftas bort.
Mode handlar om estetik och utsmyckning av människokroppen. Precis som smink.
Och när en frisör i en småstad gör slingor i håret kan det faktiskt var uttryck för samma intresse som när en fashionista i en storstad fascineras av ett nytänkande modereportage.