Fotbollsterapi.

Fotboll stör mig.
När jag tänker på hur många fler som hejar på ett fotbollslag än som hejar på feminism eller något annat som betyder något så blir jag frustrerad. Eller inte bara frustrerad utan arg, ledsen, rädd och hånfull. Jag kan komma på mycket som är dåligt med fotboll men det räcker nog inte för att förklara mitt starka agg.

Kanske åskådliggör fotbollen allt jag vill förtrycka hos mig själv?
Viljan att släppa taget och låta sig uppslukas av massan, förenas i ett gemensamt mål som inte behöver motiveras överhuvudtaget. Att inte reflektera utan känna instinktivt med laget; ett lag som man dessutom inte valt medvetet utan snarare bara hamnat i eller med. Att (om än bara i stunden) känna ilska och hat mot några som inte alls förtjänar det bara för att det känns bra och för att man uppmuntrar varandra.

Ja så måste det vara för jag känner ett starkt obehag bara av att skriva om detta som tycks mig så fasansfulllt. Fotbollen är väl i någon mån harmlös. Men mekanismerna får mig ändå att tänka fascism.
Och lite på Göran Hägglund.

Kanske ska jag sluta i terapin och bejaka fotbollen för att uppnå frid och sinnesro.

Från mobilen

När det blir så här kallt ute så börjar mina hårnålar ge ifrån sig små knäppande ljud. Jag tycker att det påminner om kvistar som bryts för att någon kliver på dem vilket gör att jag hela tiden känner mig förföljd.
Nu när jag skriver kommer jag plötsligt ihåg ett par solglasögon som jag fick av Agnes för kanske sju år sedan med osynliga "backspeglar" i som gjorde att man kunde se bakåt. Kanske kan jag börja använda dem så att jag kan känna mig trygg. Har för mig att de var i Rayban-modell ungefär så jag kanske blir lite last season men det är väl sånt man får ta.

Jag såg Reinfeldt flimra förbi på TV:n. Det var något om klimatet och Indien. Indien släpper ut jättemycket koldioxid. Men där bor också jättemånga människor. I Sverige släpper vi ut betydligt mycket mer per person. Det sticker i hela min kropp när rika länders makthavare ska tala om fattiga länders klimatpåverkan. Inte för att det inte är en angelägen fråga. Det är klart att vi måste hitta en praktisk lösning på klimatproblemet.
Men ändå.
Det hela känns så fult och smutsigt bara.
Liksom; här i Sverige är vi faktiskt måna om miljön och kör miljöbil och handlar ekologisk mjölk och klär oss i vintage. Så nu kan väl ni i Indien städa upp lite i era industrier. För det är ju rättvist.

Det är så väldigt väldigt illa.

Tycker att hon nästan ser lite ut som en transvestit vilket är fint.
Tänk om alla som sminkade sig varje dag lite oftare såg ut så här. Heja onaturligt!

(Hittade bilden här: http://forums.thefashionspot.com/f78/lula-9-f-w-09-10-karen-elson-catherine-servel-86143-8.html#post6216937)

Jag har sökt två jobb, köpt Birkenstocks, ätit lunch med pappa, köpt en jordglobstaklampa (det är en retrolampa för det står Sovjetunionen i stället för Ryssland) och tvättat håret.
Det känns lite sorgligt att detta är vad jag kallar en aktiv dag.

Målar ögonlocken svarta.

.

GAAAH

.

När jag ser den här bilden stiger ett slags omedvetet bubbligt skratt upp ur magen. Tänker att detta är rätta tillfället att använda det där ordet GAAAAH

(från: http://djurungar.blogspot.com/)

Kalenderflickorna

Jag tänker att det är ett absurt samhälle vi lever i när kända kvinnor poserar i en kalender för att dra in pengar till genusinriktad medicinsk forskning.
Men hallå. Borde inte detta vara en rättighet? Det är väl klart att vi ska ha forskning som också är anpassad till kvinnokroppen. Komplettering av den ofullständiga forskning som redan gjorts borde väl stå väldigt högt upp på "att göra"-listan med tanke på vilken pinsam skandal det är att den medicinska forskningen var så ofullständig från början.
Man ska väl inte behöva posera i en kalender för att få det här gjort?

Liksom "nu kan vi visa att medelålders kvinnor också kan vara sexiga samtidigt som vi kan få adekvata mediciner, snacka om att slå två flugor i en smäll".
Det är bara för sjukt.

Surfar runt på Platsbanken.
Beskrivningarna av hur den arbetssökande bör vara är så fruktansvärda. Om sådana människor fanns i verkligheten så skulle jag aldrig vilja ha med dem att göra. Annonserna för säljarjobb är äckligast.
Känner bara att jag inte vill jobba för en arbetsgivare som har så dumma och illa formulerade krav.
Blääää!