Målar ögonlocken svarta.

.

GAAAH

.

När jag ser den här bilden stiger ett slags omedvetet bubbligt skratt upp ur magen. Tänker att detta är rätta tillfället att använda det där ordet GAAAAH

(från: http://djurungar.blogspot.com/)

Kalenderflickorna

Jag tänker att det är ett absurt samhälle vi lever i när kända kvinnor poserar i en kalender för att dra in pengar till genusinriktad medicinsk forskning.
Men hallå. Borde inte detta vara en rättighet? Det är väl klart att vi ska ha forskning som också är anpassad till kvinnokroppen. Komplettering av den ofullständiga forskning som redan gjorts borde väl stå väldigt högt upp på "att göra"-listan med tanke på vilken pinsam skandal det är att den medicinska forskningen var så ofullständig från början.
Man ska väl inte behöva posera i en kalender för att få det här gjort?

Liksom "nu kan vi visa att medelålders kvinnor också kan vara sexiga samtidigt som vi kan få adekvata mediciner, snacka om att slå två flugor i en smäll".
Det är bara för sjukt.

Surfar runt på Platsbanken.
Beskrivningarna av hur den arbetssökande bör vara är så fruktansvärda. Om sådana människor fanns i verkligheten så skulle jag aldrig vilja ha med dem att göra. Annonserna för säljarjobb är äckligast.
Känner bara att jag inte vill jobba för en arbetsgivare som har så dumma och illa formulerade krav.
Blääää!

Vad ska jag vara?

.

Frågan är vem man anpassar sig till.
Apropå respekt för främmande kultur.
Skulle det t.ex. vara respektlöst av mig att inte skyla mina sinnliga behag (min kropp? mina kroppskonturer? mitt hår?) på ett ställe där det är sed för kvinnor att göra så?
Eller skulle det kanske vara respektlöst av mig att göra det med tanke på hur mycket jämställdhetskämpar i dessa kulturer har uppoffrat för att motverka sådana särbehandlande seder?

Vem bestämmer? Vem säger att här hos oss gör vi på det här sättet och det får du som besökare respektera?
När vi tror att vi anpassar oss till en grupp; anpassar vi oss då till alla i den gruppen eller bara till dem som har makt?

Att inte markera mot saker man tycker är fel bara för att man är rädd för att verka intolerant kanske i förlängningen leder till intolerans mot de förändringsarbetare som försöker utveckla sin kultur.

I min kultur (mitt språk, mina klädkoder, mitt umgänge, media jag tar del av etc) finns massa saker som är fel och orättvisa och som jag vill motverka. Jag skulle känna mig förbryllad om någon som ansåg sig tillhöra en annan kultur kom och gav sitt tysta stöd åt dessa orättvisor under täckmanteln att den personen respekterade mig och min kultur!
Respektera hellre mig än min så kallade kultur. Om du håller med mig, visa det då oavsett vilka grupper vi anses tillhöra.

Vi måste vara medvetna om att vi tenderar att låta några strömningar och ideal inom en ofta enorm grupp människor representera hela den gruppens kultur.

Hacker

Jag såg Wallander igår. Den handlade om en liten terroristcell vars plan och vision var att få hela det ekonomiska systemet att kollapsa genom att hacka sig in i finansvärldens datorsystem och förstöra dem (ungefär så tror jag).

Jag önskar så himla himla mycket att jag var en fantastisk och mystisk hacker. Jag får hjärtklappning av filmer där någon sätter sig vid en dator, smattrar på tangentbordet och liksom knäcker hela systemet. Jag tänker mig att massa koder regnar i hjärnan på samma sätt som koder regnar över rutan i inledningen till Matrix. Och så genomskådar man alla koder, egentligen hela den digitala världen (och i förlängningen alltings väsen och uppbyggnad) och blir sjukt mäktig.

Åh åh det står högst upp på önskelistan att få bli en sådan där digital gudom!


(mina fingrar darrar lite när jag skriver om det här)

Här bor Marcus.

Jag och pappa gick på Moderna muséet igår. Han blickade själfullt ut över nejderna och vi kom fram till att detta kunde vara baksidebild på en hemsk diktsamling.

Att som konstnär frigöra sig från färdiga stereotyper, symboler och estetiska koncept och samtidigt slå an något i betraktaren verkar vara jättesvårt.
Någonstans börjar vi ju bygga våra referensramar. Eller någon annan börjar väl bygga dem. Kan man inte bygga om?
Jag vill bygga om.

Vad jag menar är att jag är så himla trött på kvinnosymbolen. Lockerskan skönheten meningen med livet musan oskulden mystiken naturen you name it. Jag vill frigöra mig. Den sitter fast så hårt. Överallt över hela mig.
Och framför allt i estetiken. Ibland går det så långt att jag undrar om den faktiskt är estetiken.

Jag vill bara måla män. Och jag vill att de ska vara lockande, opersonliga och mystiska.

Jag ska kalla mina verk för "Tillbakakaka"

Shabby

.


Åh nu är det så där igen. Jag surfar runt på tradera vilket är mitt nya fritidsintresse. Och så klickar jag in på olika fina saker. Och sedan får jag syn på titeln: SHABBY!
Alltså allt är shabby hela hela tiden. Säkert jag också. Så härligt, lantligt, mysigt, luftigt, retro. Snart kommer jag inte klara av blommigt eller kakburkar eller spetsgardiner eller något med minsta hemtrevliga rostfläck överhuvudtaget.
Tyvärr rymmer detta shabby väldigt mycket som jag tycker om vilket kan bli förvirrande.
Men visst är det något i det hela som är motbjudande.
Undrar om det är lantidyllen som tar det för långt eller är det den ljusa luftigheten?

Två timmar om dagen så går jag alltså i en klass igen. Miriam hattar runt i bildsalen och jag hattar efter. Sedan när lektionen är över så går jag med Miriam och gänget till deras plats i rökrutan och sedan går jag hem.
Det är konstigt det där med klasser. Det är det intressantaste och obehagligaste sociala sammanhang jag hittills har upplevt. Det är något med positioneringen. Hela tiden måste man försvara sin position, eller flytta fram den eller i värsta fall tappa den. Det känns i luften att det är så. Det är som att allt betyder något, har en underton, något subtilt.
Det är ett under att det finns kraft över till själva undervisningen.
Men det är väl det det inte finns.

Blå

.

Samlaren

Jag läser om Samlaren av Fowles och blir fascinerad igen. Porträtten. Det är de som är viktiga, de är alltid det viktigaste. Och i Samlaren lever porträtten för mig. Jag önskar att jag kunde skriva så, som att jag hade något att berätta. Eller att jag kunde låna röster.
Jag tror att det handlar om fantasi. Jag har nog ingen vidare verbal fantasi. När det kommer till språk så är jag fast, jag kan inte fantisera i ord. Kanske är det dumt att jag fäster mig så mycket vid ord när det är så. De andra kommunikationsvägarna. De förblir ganska outforskade.
Fortfarande: Att få ner känslorna i magen.

.

Går igenom ett obehagligt moppegäng på Ekerö i mörkret.
- Hej
- Hej
- Du va söt
- Tack
- De e lugnt.
Kan jag få skicka detta bakåt i tiden fem år.

Galet geni

Jag såg "Slumdog millionaire" och blev lite berörd och besviken. Fin film på många sätt. Jag gillar musiken, antar att den förstärker den exotiska känslan.
Men varför känns det som riddaren och jungfrun. Alla prövningar utstås för jungfrun i slottstornet. Varför hon är så älskvärd framgår inte. Det enda man fattar är att hon är trasig och snygg. Hon är slutmålet och det räcker så.

Det är å andra sidan något jag ofta saknar i kärleksskildringar på film. Jag vill veta vad de pratar om! Man blir ju inte kär i någon utan en anledning. Och jag tänker mig att man oftast blir kär i någon som säger saker som är intressanta eller roliga eller som man vill höra och som är intresserad av vad man själv har att säga. Visst kan kroppsspråk och utseende vara tilltalande. Men man går väl inte genom svåra prövningar för att få vara med någon som har ett tilltalande kroppsspråk och utseende? Varför verkar det så?
Tänk när man har övervunnit hindren, tittat varandra djupt in i ögonen och älskat passionerat. Och så går det en vecka. Och vad gör man då? Fortsätter man att titta på varandra och när man tröttnat på det så har man sex och sedan tittar man på varandra igen? Eller kanske har man lite kuddkrig och skrattar saligt för att man kan vara så tokiga och avslappnade med varandra? Och sedan börjar stirrandet igen..

Det låter ju inte alls romantiskt.
Det låter tråkigt.

När ska kärleksparen på film och i böcker börja prata lite mer med varandra?

.




(thathipsterporn.blogspot.com)