Att som konstnär frigöra sig från färdiga stereotyper, symboler och estetiska koncept och samtidigt slå an något i betraktaren verkar vara jättesvårt.
Någonstans börjar vi ju bygga våra referensramar. Eller någon annan börjar väl bygga dem. Kan man inte bygga om?
Jag vill bygga om.

Vad jag menar är att jag är så himla trött på kvinnosymbolen. Lockerskan skönheten meningen med livet musan oskulden mystiken naturen you name it. Jag vill frigöra mig. Den sitter fast så hårt. Överallt över hela mig.
Och framför allt i estetiken. Ibland går det så långt att jag undrar om den faktiskt är estetiken.

Jag vill bara måla män. Och jag vill att de ska vara lockande, opersonliga och mystiska.

Jag ska kalla mina verk för "Tillbakakaka"