Vanlighetens folk

Idag har Göran Hägglund skrivit en ytterst retoriskt tillspetsad debattartikel i DN om vanlighetens folk:
http://www.dn.se/opinion/debatt/sveriges-radikala-elit-har-blivit-den-nya-overheten-1.954221
Han anklagar den radikala eliten för brist på respekt för vanligt folk. Vad som är vanligt folk definieras inte och skulle en definition efterfrågas så skulle det sannolikt avfärdas som akademiskt ordvänderi.
Tror inte politikerna mer om vanligt folk än så?
Jag kritiserar normer och diskuterar genus för att jag tror att vi kontinuerligt måste se över vår livsstil. Att ifrågasätta är nödvändigt och om alla gjorde det skulle samhället utvecklas ännu snabbare och flera skulle känna sig delaktiga i utvecklingen. Om ingen gjorde det så skulle samhället frysa.
Varför skulle inte en vanlig Svensson kunna ifrågasätta? Det finns massa "vanligt folk" som inte har diskuterat normfrågor men när diskussionen väl tas upp har många något att säga. Om skolan tog upp dessa frågor tidigare och uppmuntrade mera ifrågasättande och förändringsarbete så skulle flera "vanliga människor" känna sig inkluderade i "etablissemangets" diskussioner. Det är inget fel att diskutera hushållskassan vid middagsbordet men rösträtten blir ganska urholkad om de röstberättigade aldrig diskuterar något ur ett ideologiskt perspektiv.
Etablissemanget ska inte sluta diskutera och undersöka normer de upplever som begränsande. De ska i stället fundera över hur man kan bjuda in fler människor i debatten. Den framtida kunskapsskola som så flitigt förfäktas av alliansen kanske borde innehålla lite andra typer av kunskaper också. Sådana kunskaper som kanske inte mäts så lätt men som kan komma individen och samhället till stor nytta. Nämligen förmågan att analysera och kritisera.
De allra flesta har denna förmåga men oftast behöver den lockas fram. Detta kommer aldrig ske om ingen förväntar sig att en vanlig Svensson kan resonera.

Jag blir så arg.