lördag 10 maj 2008

Mol alena

I kväll ska jag äta middag ensam för ingen är här och jag orkar inte flytta på mig. Jag hatar att vara ensam, det är läskigt. Om ingen är i närheten så kanske man inte finns. Jag föredrar att känna mig övertygad om min existens. Jag kan definitivt finna njutning i att vara ifred. Men ensam. Vid middagsbordet. Nej det känns inte bra.




Tog mig an disken som omtänksamt nog lämnats kvar av de frånvarande i min nya nakenklänning/underklänning/horklänning. I denna planerar jag även att gå på studentskiva med sporttema på måndag.

3 kommentarer:

  1. Glöm inte att så länge du tänker så har du bevis på att du finns.

    puss.

    SvaraRadera
  2. Eller, du känner alltså är du, som vi romantiker brukar säga.

    SvaraRadera
  3. Rationalisten vs. romantikern alltså.
    Jag ska försöka tänka så att det knakar och känna så att jag spricker helt enkelt! Tack för dessa två heta tips fast jag föredrar nog att existera i andras ögon så att säga.
    Puss puss på er

    SvaraRadera