En gång missade jag en tandläkartid för att jag somnade på eftermiddagen. Jag kände mig jättedum men vågade inte ringa och boka en ny. En vecka senare fick jag ett en lapp i brevlådan där det stod med stora svarta bokstäve "Vart tog du vägen?" och vidare att jag skulle ringa och boka en ny tid. Den där lappen gav mig ångest eftersom jag skämdes över att jag hade missat tiden första gången så jag la den någonstans och ignorerade det hela. Ett år senare noterade min tandreglerare (som inte är samma som den vanliga tandläkaren vars tid jag missat) att jag skulle behöva kolla upp ett begynnande hål innan vi kunde ta ut tandställningen. Jag drog mig för att ringa tandläkaren och nästa gång jag kom tillbaka till regleraren hade jag fortfarande inte gjort det. När jag till slut tog mig i kragen hade jag skrivits ut ur systemet, det tog två minuter att fixa sedan vara alla glada och nöjda.
Jag tror att jag gör sådant här rätt ofta. Ibland undrar man vad det är för fel på en.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad glad man blir att du/ni uppdaterar så ofta, Den allvarsamma leken är en fantastisk bok som jag gärna vill se på stadsteatern, Darling är en mycket bra film tycker jag, och jag känner igen det där med tandläkarbesök. Har gjort samma sak fast gällande arbetsförmedlingen, det är nog lite värre tror jag men vågar verkligen inte ringa dit...
SvaraRaderaPusspuss, kram!
Vad jag blir att du blir glad!
SvaraRaderaÅh jag kan tänka mig precis hur min kontakt med arbetsförmedlingen skulle arta sig om den existerade! Vi hörs!
Puss/Rebecka