Estetiken är en av mina värsta fiender och största fascinationer. Den är så lockande och förrädisk. Det finns en massa destruktiva saker man kan ägna sig åt som estetisk princip bara för att de är vackra. Men till slut blir det bara jobbigt och patetiskt och då är man fast.
Exemplen är hundrafaldiga och åter hundrafaldiga; den religiösa skuldens estetik, dödens estetik, den olyckliga kärlekens estetik, drogmissbrukets estetik, våldets estetik, nostalgins estetik. Allting är så där smärtsamt lockande. Ord som förnöjsamhet och trevnad är inte alls förknippade med samma skimmer av mystik.
Varför göra det lätt för sig liksom?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar