Konflikter.

Jag är jätterädd för konflikter. I synnerhet de som uppstår ur och genererar nya missförstånd. När jag hamnar i en situation som riskerar att leda till en konflikt får jag frossa och extrem hjärtklappning. Det är en mycket värre känsla än den jag fick när jag förföljdes av den flåsande kvinnan med den lilla rullvagnen genom en mörk park i Kristineberg. Det är så himla ologiskt.
Jag tycker visserligen ofta att det är ologiskt att bråka också.
Jag skulle helst leva i en värld utan konflikter och jag vägrar tro att det är omöjligt om än orealitsiskt. I princip alla konflikter jag har haft har antingen berott på missförstånd, missriktning eller en envis vägran att acceptera läget. Jag har gjort mig skyldig till alla tre många gånger men jag tror inte att det är nödvändigt eller nyttigt att bete sig så. Jag tror inte att konflikter är nyttiga i sig. Att lösa konflikter däremot är nyttigt, inte minst om man gör det innan de har hunnit uppstå.

Ibland får jag känslan av att det enligt en allmän uppfattning är sunt att bråka av sig lite emellanåt, det tror jag är en förenklad och icksekonstruktiv lösning på många problem. Jag kan i ärlighetens namn inte avgöra om jag tycker såhär för att jag är rädd. Jag brinner orimligt starkt för fred (i bemärkelsen en bråkfri vardag), ibland så starkt att jag får lust att försvara den med näbbar och klor.
Var vänner, ha trevligt och drick te för i helvete kan jag känna för att utropa.

(och nej detta handlar inte om någon specifik konflikt)