fredag 4 april 2008

Återigen viktfrågan.

Jag har börjat läsa Hanna Fridéns blogg. Hon har blivit en aktiv deltagare i debatten om skönhetsidealtet, undervikten, ätstörningarna etc. och hon brukar säga kloka saker utan att bli för moralistisk tycker jag. Idag läste 74 läsarkommentarer på temat "Har du någonsin velat gå ner i vikt?". Och jag måste säga att det är så himla dubbelt. Det är ju så klart viktigt att uppmärksamma de problem som finns särskilt som ätstörningarna håller på att bli en folksjukdom. Men blir inte folk som ligger och flyter på gränsen mellan osunt förhållande till vikt och ätstörningar triggade av allt detta? Jag har aldrig velat gå ner i vikt men om de där 74 kommentarerna hade handlat om ett destruktivt beteende jag kunde identifiera mig med så skulle jag absolut kunnat bli triggad, särskilt om det var för ett par år sedan. Jag kan riktigt känna hur jag skulle sitta och frossa i skräckhistorier om folk som går ner tio kilo på två månader och blir benrangel och svimmar om jag hade den anorektiska läggningen.
Jag kan inte påstå att jag kan komma med någon bra lösning på detta dilemma. Jag tycker helt enkelt bara att det är en ganska läskig tanke.

1 kommentar:

  1. Jag har också ifrågasatt dryftandet av viktfrågan - det är ju som med skärsåren; debatteringen, ifrågasättandet, ventileringen och uppmärksammandet vänds mot sig själv. Det påvisar att omvärlden SER och UPPMÄRKSAMMAR - och det är ju ofta däri ätstörningar och sälvdestruktivt beteende har sin grund, i viljan att bli sedd och uppmärksammad alstad i en känsla av att inte vara sedd och uppmärksammad.
    Hanna åberopar sitt ansvar som offentlig person och det är rätt, rätt och riktigt. Dock genom samma medie som pivatpersoner kommer till uttryck just med sina ätstörningar och självdestruktiva beteenden, de finns länkande bland komentarerna, högst tillgängliga och exhibitionerade. Och som du säger - det skapar ett frosseri, en besatthet och kanske en önskan om att kunna hamna där och med rätt identifiera sig; vara en del av samhällsproblemet. Märkligt, då originalitet väl är en etablerad komponent i strävan efter att bli sedd och uppmärksammad.

    Asch, jag belyste inget nytt under solen med det här.

    SvaraRadera