Grupp 8.

Jag var på 40-årsjubileum för den politiska och kulturella föreningen grupp 8. Jag vet att vi har det bättre nu men tänk ändå att ha fått vara med 1968 när politiken var så närvarande. Eller det var den väl? Det är svårt för mig att veta men det är mitt intryck som inte bara kommer från romantiserande filmer utan också från människor som var på plats och som i efterhand beskrver det så. Jag tycker om att sjunga kampsånger med enkel folkinspirerad melodi och utropa ord som syster, kamrat och solidaritet. Jag känner att det var alldeles för länge sedan jag demonstrerade. Demonstration är ju bland det bästa som finns. Förutom att man kan stå upp för en princip eller en viktig fråga kan man dessutom ha så roligt och känna så stor gemenskap.
Sedan att allt vad heter kamp tenderar att bli ensidigt är förstås en annan lite tråkig aspekt.