1700 sidor av Norén om Norén.

Beskrivningen av Noréns verk fick mig att tänka på lite saker. Går det överhuvudtaget att skapa något utan att vara självupptagen och är det negativt att vara det? Det är svårt att inte vara uppfylld av sig själv när man helt och hållet existerar i ett jag. Blir man verkligen per automatik egoistisk av att vara egocentrisk? Det känns lite konstigt att det ska vara så fult när de flesta, eller i alla fall de flesta jag har träffat är självupptagna.


Jag och Tove brainstormade lite kontroversiella texter igår i ett inspirerat ögonblick men tyvärr kan jag inte minnas mer än fragment. When I was seven I met Ken and I fucked him again and again.