Idol, pågående finanskris och Hanna Fridéns blogg.

Jag vill ganska ofta ringa och prata med någon. Bara småprata lite. Men jag kan inte komma på något att småprata om annat än att fråga hur är det? och så kanske man svarar jo det är bra, lite stressad bara. Och så kan man ju försöka berätta lite om saker som har hänt som egentligen inte är värda att berättas och försöka återge saker som inte riktigt går att återge om man inte känner till bakgrund och detaljer.
Förut kunde man kanske prata om klassen. Har du hört att...? och varför ska de alltid vara så himla...? Och hur fan kan de lägga in två prov precis efter varandra? Man kunde prata om det jättelänge och det kändes meningsfullt eftersom man alltid förstod precis vad den andra menade och den andra förstod precis vad man själv menade. Det känns så trevligt när det är så. Det är så trevligt att verkligen kunna relatera.
Sedan kunde man till exempel prata om båten eller om folk som brukade hänga på Kolingsborg och sådant.
Men nu vet jag inte riktigt vad som finns kvar. Vad berör alla? Typ Idol, pågående finanskris och Hanna Fridéns blogg?
Jag vet inte hur det känns för någon att åka till jobbet/högskolan för jag har aldrig åkt den vägen. Jag vet inte vilka intryck alla smälter när de går och lägger sig på kvällen för jag har inte fått de intrycken.
Det känns så typiskt vuxet. Jo men vi hörs någon gång i veckan så kan man ta en fika när man har slutat jobba/plugga och så kan man inte fika för sent för man är för trött för det och så har man ju så mycket att göra imorgon.


Jag går och letar efter saker att trampa på som krasar, knastrar och går sönder under skosulan. Till exempel: Ekollon, smällbär, jättetorra löv. Många löv som ser perfekt torra och sköra ut visar sig ha kvar så mycket stuns att de inte krasar på rätt sätt och då blir man ju besviken. Men det gör inte så mycket för jag har köpt en ny kjol på Stadsmissionen som visserligen måste sys in men den var ju så billig och precis vad jag behövde (fast i en större version).

Puss och kram