Jag kan klara vad som helst.

Jag tror att jag ska spara andra halvan av Bitterfittan till lite senare. Jag blir för ledsen. Det är inte så lätt att förändra om man känner sig allt för mycket som ett offer. Det är en sak att erkänna ett problem och det är en annan sak att inte se något annat än problemet. Jag kanske inte är mogen för hela verkligheten på samma gång.

Jag läste mina gamla läsårsbrev idag. Alla lärare tyckte om mig så därför blir jag glad av att läsa deras omdömen. Jag tror att man blir trevligare mot andra om man tycker att man själv är bra så ibland när jag vill ha lite uppmuntran läser jag framför allt Ann Katrins översvallande brev och tänker att hon har rätt i att jag är duktig och att jag kan klara basåret utan tvekan och att jag fortfarande kan bli vad jag vill och klara vad som helst.

Känslan av att vara oövervinnerlig är en styrka jag vill bevara. Backade inte förr och det ska jag inte göra nu heller.