Identiteten

Det känns konstigt att vara på universitetet igen. Min idéhistoriska termin känns på sätt och vis som en parentes i mitt liv. Jag provade på lite grejer så som att umgås med nya människor och gå ut mycket. Tyckte att det var ganska kul men är inte kapabel att vara den människan. Ibland har jag hängt på men jag är aldrig drivkraften. Jag är en biroll i sammanhanget och jag är trots allt en person som tycker om huvudroller.
Ibland känner jag mig tråkig. Ibland känner jag mig sund. Ibland känner jag mig inte som något särskilt utan bara är.
Jag trivs med att vara. Antar att det handlar om att vara sig själv och sånt (vill komma på ett sätt att ge den lite pinsamma meningen en sarkastisk twist utan att bli irriterande överdistansierad, det går inte).

Har en liten identitetsskris. En antydan till identitetskris. (jag gör något tråkigt för att jag ska kunna göra något bra i en framtid jag kan ana men inte ta på och jag vet inte ens säkert vad som är något bra, eller vad som är något bra för mig).
Men mest vill jag duscha och gå och lägga mig så att jag orkar morgondagen.
Det känns vuxet.