Jag trodde att jag kunde spela vilket instrument som helst om jag försökte. Jag trodde att jag kunde bli vad jag ville. Jag trodde inte att det var omöjligt att försörja sig på konsten eller att starta ett både etiskt och framgångsrikt företag. Jag trodde vidare att jag inte skulle falla in i mönster om jag bara ansträngde mig, att jag kunde hitta ett sätt att leva efter mina principer.
Jag tror att det var någon gång in slutet av gymnasiet som det hände. När det var så mycket prat om hur hård arbetsmarknaden var. Hur otroligt SVÅRT det kunde vara att komma in på den. Hur höga betyg man behövde för att komma in på de eftertraktade linjerna. Det kändes lite som att man matades med mantrat DET ÄR INGEN DANS PÅ ROSOR PRECIS.
Och jag konverterade till cynismen. Inte fullt ut men tillräckligt mycket för att det ska göra skillnad. i hur jag tänker och väljer.
Framför allt inser jag att jag inte är den starka fristående individ jag kanske trodde att jag var. Nej för jag är en kvinna. Jag arbetar på en kvinnodominerad arbetsplats och i framtiden är risken knappast minimal att jag kommer att tjäna mindre än manliga kollegor även jag då kanske jobbar på en mansdominerad arbetsplats som vilket pushar upp lönerna. Gör jag inte det så finns det andra som förtrycks på grund av egenskpaer jag också har och det gör ont.
Först verkade allt så enkelt och sedan verkade allt så SVÅRT!
Och jag blir så himla ASARG på samhället ganska ofta och det gör mig ännu argare för är det något jag hatar så är det att vara arg. Jag vill vara glad och ta hand om alla problem med en klackspark, det är vad jag vill.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bättre att vara arg än ständigt mesigt trevlig och dålig på att lägga fram sina åsikter. Ett visst mått av cynsim kan nog ibland vara på sin plats också, fast jag tror ju alltid på någon sort avvägd blandning, våg som jag är...
SvaraRaderamännen som kommer så långt gör det för att de inte ser några hinder. dom kan göra vad som helst! det handlar ju ofta om att kraven både från andra och från kvinnorna själva på hur bra något ska vara för att duga är högre än de krav som gäller män. som att bara publicera inlägg i en blogg, det verkar gå så enkelt för dom, killarna.
SvaraRaderaså fortsätt tro att du kan spela andra instrument, om du vill det. det handlar trots allt bara om dig själv (jag tror fortfarande att jag skulle kunna, har väl inte blivit riktigt cynisk än)