Sommarminnen

Dåligt samvete är en form av självömkan och därför kan man alltid ha dåligt samvete över att man har dåligt samvete men nu har jag inte dåligt samvete över någonting visserligen och det är skönt. När jag inte sysselsätter mig med att ha dåligt samvete så har jag knölros, spränghuvudvärk, prestationsångest etc.

Att aldrig vara nöjd.
Jag är så jävla irriterad på att jag inte är så positiv som jag tänkte att jag var. Och jag kommer inte ihåg om jag någonsin varit positiv eller om det var en egenskap jag brukade tillskrivas av - typ alla? Vilka det nu var kan jag inte minnas.

Jag längtar till allting på västkusten.


PS. Jag drömde att jag fattade hur man prenumerar på Toves blogg. (Tove du kanske kan säga hur man gör i verkligheten?)