Igår köpte jag en gråbrunlila skjorta i silkigt material för att den var så himla skön mot huden. För att allt är så obekvämt hela tiden, har ni märkt det? Jag tror att dammet har töat fram och lägger sig på huden så att den känns klibbig och torr och då måste jag skrika av obehag och sedan lindra med en silkig skjorta.



Har haft klädångest ganska länge nu (eller är det kroppsångest, jag kan bli så galen på att kroppen präglar kläderna så mycket, skulle vilja byta kropp efter outfit för ibland känns min kropp så stereotyp, fast det gör väl allas).
Problemet med kroppar är att de är symboliska. Att de förknippas med personlighetsdrag och livsstil och grupptillhörighet. Det är därför kroppen kan kännas så stigmatiserande. Jag är ju inte samma person varje dag så varför ska min kropp låtsas som att jag är det?
Känner mig ibland som en sort. Jag är den här sorten och det finns andra av samma sort och andra sorter. Jag är ingalunda missnöjd med "min" sort som sådan, det är bara det att jag faktiskt inte är av en sort utan av många olika (eller ingen).
Jag är helt säker på att jag inte bara är paranoid. Människor har under hela mitt liv uttryckligen talat med mig om vilken sort jag är. Och det har varit kopplat till kroppen.
Varför gör man på detta viset?
Det är verkligen ett utomordentligt märkligt beteende.
Något slags desperat kontrollbehov.