Medelmåttornas klubb för inbördes beundran.

Man får inte roligare än vad man gör sig.

2010-12-22T12:18:00.000-08:00

.

Pulsar (pulserar) runt i snön och försöker lura mig själv genom att tänka att det glittrar ju i alla fall mer när det är så här kallt (det glittrar faktiskt helt hysteriskt om snön). Försöker att glittra lite med mina egna ögon vid tanken på jul. Försöker hitta anledningar till att vara arg som inte är att det är jul snart och trots det vägrar ögonjävlarna att glittra.

Återbekantar mig med detta blogglik lite. Det kanske är dags att skaka liv i den arma kraken.

2010-11-25T14:01:00.001-08:00

Ljusnande framtid.

2010-06-09T23:31:00.000-07:00

.
Och där skulle man stå i sin larviga mössa och ungdom och stråla med politikernas ord i dunkande i huvudet; ungdomsarbetslöshet, sluten arbetsmarknad, en miljon i utanförskap, svenska elever måste prestera högre, de lever inte upp till den internationella standarden, det råder betygsinflation vi förtjänar inte våra betyg, det ska bli svårare att plugga upp betygen, Komvux ska läggas ner. Det var val och vi var en het fråga. Men oh du lyckliga dag, lönens dag, lön för slitet, uppoffringen, (självutplånandet), lön i form av bokstäver, (svart på vitt: du är en sådan som gör som man ska och du gör det bra lilla soldat, lilla streber). Fira nu! Fira att du överlevde, var glad, var tacksam. Dansa på flaket, var ung, le in i kameran. Inga sorger. Yrseln och illamåendet kan du stänga av nu och vad ska du göra i höst förresten, några planer, någon framtid? Vad ska du göra vad ska du göra vad ska du göra? Här får du ett fult halsband för det du önskade dig var för tråkigt att ge (ett smycke ska det vara). Tänk att du är så duktig och alltid så glad och trevlig, ta på halsbandet. Klick klick.
Och innanför studentklänningen fanns ingenting kvar förutom ett artigt leende som är det sista som ska försvinna. Jag borde verkligen ha druckit mera champagne, druckit tills jag spydde i studentmössan, det är det enda jag ångrar.

15 år

2010-06-06T03:24:00.000-07:00

Jag sög girigt i mig minsta alkiskomplimang, lagrade dem i mitt självförtroende. Man måste hushålla när inte ens Hötorgsgubbarna ser en. Det här med att sålla komplimanger är en lyx. "Men de ropar ju och stirrar på alla!" så säger man bara om man är någorlunda välförsedd, man är någon, någon som blir ropad på av de som ropar på alla (det är ju uppenbart att annars är man ingen?). Runt omkring frodades kvinnligheten vill jag minnas, alla andra växte upp till sexobjekt som det sig bör och jag var kvar i mitt barnvakuum. Alltså ett asexuellt objekt. Vilken nitlott. Att vara full av tankar och ännu mera full av sexualitet och varken vara subjekt eller sexobjekt. Jag kommer aldrig att sluta ömka min 15-åring.
Om jag fick skriva ett brev till henne skulle jag inte vilja trösta och säga att det blir bättre och att de andra blir töntiga medan du blommar sent till en svan som flyger högst på klassåterträffen och det finns andra sammanhang som passar dig och du måste bara vänta vänta vänta, jag skulle vilja uppmana henne att skrika högre, slåss mer och ta Hötorgsgubbarna på snoppen. Man vet ändå aldrig om det blir bättre eller inte (särskilt inte om man är 15), bättre då att straffa sin orättvisa och absurda tonårsflickvärld med sin uppdämda vrede än att bara vänta på puberteten och bättre tider.

2010-06-01T03:21:00.000-07:00

Photobooth på balkogen. (hej kära grannar)

Inspirationen

2010-05-28T09:59:00.000-07:00

.

.

.

Dagens

2010-05-27T07:08:00.000-07:00

Idag har jag köpt utsmyckning till mig själv tills konsumtionshjärtat inte orkade mer, man blir så dödstrött av att handla. Imorgon ska jag ge bort saker i stället, det blir man inte lika trött av, men det är väl lika illa ur miljösynpunkt. Här ta det, jag vill inte ha det, här får ni Myrorna, vi låtsas att någon annan vill ha mina gamla kläder och att det blir en cykel. En circle of life. Att det går jämt upp och blir en win win situation. Alla blir glada, alla fattiga barn, alla vissnande regnskogar och hela trasiga planeten. Och jag blir snygg (och lycklig). Så leker vi.

Lista på saker jag inte ska bli när jag är stor.

2010-05-17T01:00:00.001-07:00

1. Jag ska inte bli en arbetsnarkoman. Jag ska hellre bli lite lat.

2. Jag ska inte bli en martyr och plötsligt inse att ingen i hela världen fattar vad jag VILL egentligen. Jag ska inte slamra i skåpluckor. Då ska jag hellre slänga innehållet i skåpen i väggen.

3. Jag ska inte bli hundägare innan jag blir pensionär.

4. Jag ska aldrig bli realist. (speciellt inte i politiska sammanhang).

5. Jag ska inte bli ägare till två bilar (och allt vad det innebär).

6. Jag ska inte bli en sådan som behandlar barn som barn, höll jag på att skriva. Men typ. Jag ska lyssna på barn i min omgivning, särskilt mina egna om jag får några. Jag ska inte säga att jag vet vad jag pratar om när jag inte vet det.

7. Jag ska inte klä mig efter min ålder. I alla fall inte som ett medvetet val.

8. Jag ska inte bli en sådan som måste städa och laga god mat innan jag släpper in mina vänner i mitt hem. Och gud förbjude sedan ursäkta sig ändå för att såsen är färdigköpt.

Söndag

2010-05-16T11:54:00.000-07:00

http://open.spotify.com/user/m.uddenfeldt/playlist/3IK0akbrA9Ss0ksIGJoTKM

Det här är den första listan jag gjort på ett tema. Annars har jag bara lagt in alla låtar jag tycker om i en lista som heter Rebeckas.
Om man vill ha den får man kopiera in länken i adressfältet.

2010-05-07T01:00:00.000-07:00

Sex alltså. Bästa medicinen ever. Fattar inte att världen kan vara så orättvis att det är svårare att få lust (och därmed bra sex givetvis) när man som mest behöver det. Man borde få mer lust desto jävligare man mår. Så borde det vara. Desto mer stressad och nervös och spänd man är desto bättre orgasmer, det vore rimligt.
Och det här med mens. Man kan ju inte ha både mens OCH mensvärk. Det är bara för mycket. Ena könet kunde ta hand om värken och andra kunde ta hand om blodet, mycket mera rimligt!
Naturen är ju fullkomligt dåraktig. Jag överklagar.

2010-05-03T02:23:00.000-07:00

Det värker inuti kroppen. Tänk att det är så fysiskt ändå. Kroppen säger ifrån liksom (men den preciserar inte vad som är problemet och den berättar inte hur det ska lösas så vad ska man då med värken till?).
Gode gud gör så att jag har ett stort fel på mig. Ge mig en diagnos och en medicin. Vill vara en sådan där som berättar i Vårdguidens tidning: "efter alla dessa år av ständiga problem förstod jag äntligen att det var järnbrist/för låg seratoninhalt i hjärnan/adhd/nedsatt sköldkörtelfunktion jag led av, ett problem som lätt kan behandlas/som man kan lära sig hantera med vissa hjälpmedel om man bara upptäcker det. Jag visste inte att man kunde må så här! Nu förstår jag varför jag alltid var så trött/varför saker andra kunde göra så lätt var så ansträngande för mig/varför jag var ledsen så ofta."
Har sedan länge gett upp drömmen om diagnosen egentligen men ibland kan jag inte låta bli att önska lite innerst inne.
Nyckeln till gåtan. Om den ändå fanns.

2010-04-29T04:33:00.000-07:00

Den här filmen satte sig i magen på mig. Sedan kan jag ju känna mig misstänksam mot Dove och att det är reklam och undra hur det kommer sig att barntjejen var så assöt (fast alla kanske är det?). Men ändå. Den var så otäck och tydlig.

2010-04-29T03:16:00.000-07:00

Igår trodde någon att jag var nykterist. Igen. Och folk blir alltid så förvånade när de ser mig röka för första gången. De trodde aldrig att jag var en sån (en sån med dålig karaktär/en sån som kan bjuda till) och därför spärrar de upp ögonen och drar efter andan (människor är så teatraliska ibland). Vidare tror många att jag alltid är glad och trevlig och lugn och aldrig kan bli arg. Vilket gör mig arg. Jag vet inte exakt vad i mitt sätt att vara som sänder ut signalen "jag är en salig och lycklig frikyrkotjej som är intresserad av renlevnad och hemmamys".
Alltså jag anstränger mig kanske överdrivet mycket för att vara trevlig (på jobbet, på släktmiddagar, i kassakön) men det är väl inte så himla svårgenomskådat? Dessutom är jag faktiskt ganska trevlig sådär till vardags men vad har det med någonting annat att göra? Man kan väl vara trevlig och arg och älska att vara full och ha bra betyg och röka ibland och tycka om barn och djur och hata alla och vara godtrogen och cynisk och präktig och kicksökande och allt möjligt på samma gång. Eller är man en ofattbart komplex person då eller?
Jag menar vad är alla för slags människor själva?

Återvänder alltid till den frågan. Och det handlar ju bara om korkade fördomar men ibland undrar man ju om folk liksom seriöst lever efter de där fördomarna. På riktigt. Hemma hos sig. Antar att det är det som är normer helt enkelt.

Det är väl för sorgligt

Toves bra inlägg om att vara en typisk mamma:
http://livtove.blogspot.com/2010/02/hur-ser-en-mamma-ut-da.html
(man får kopiera in i adressfältet för det funkar aldrig att göra länkar på min blogg)

2010-04-28T12:55:00.000-07:00

.

Miriam och Marcus

2010-04-26T02:28:00.000-07:00

.

Frågan är kommer jag våga gå ut i solglasögon detta år eller kommer jag känna mig för pinsam.

Och sedan levde de lyckliga lyckliga i alla sina dagar...

2010-04-20T12:31:00.000-07:00

Apropå kärlek. Vet inte hur det är för alla andra men för mig var det inte så att det bara sa klick. Och för mig är det inte så att jag fortfarande blir knäsvag när jag tänker på något födelsemärke han har eller på hans ack så charmiga knäskålar eller någon annan gullig detalj på hans kropp. Och det är inte så att jag bara vet att det är rätt. Ibland vet jag inte och då gråter jag och frågar är det här rätt och orkar vi och då gråter han också och så bestämmer vi att vi orkar i alla fall lite till och så hoppas vi helt enkelt att vi inte är inne på fel spår. Och ibland har jag inte lust att ha sex på ganska länge och då kan jag bli orolig att vi är mer kompisar än kära. Och då gråter vi också och så bestämmer vi att vi ska försöka och att jag ska peppa mig själv mer på egen hand (och det betyder alltså onanera mer) och det är jobbigt och inte så himla romantiskt men det brukar funka. Ibland är jag jättekär och ibland är jag bara trött. Ibland vill jag bara komma närmre än vad som går och ibland känner jag mig irriterad utan anledning.
Jag känner ganska ofta att någon har bestämt hur det ska vara och om vi inte har det så precis hela tiden så måste vi göra slut. Fastän jag inte ens vill det! Som att det måste pirra varenda gång man tänker på hans jävla fräknar eller som att man måste vilja hångla varenda kväll innan man går och lägger sig för att det ska räknas.
Och då kan jag bli så himla rädd för att jag plötsligt en dag ska få hjärnsläpp och göra slut bara för att jag inte kan kryssa i tillräckligt många punkter på en lista som jag inte själv har skrivit utan som någon har skrivit mig på näsan i hela mitt liv.

2010-04-15T04:42:00.001-07:00

Läser Linda Skugges dagbok ("Men mest av allt vill jag hångla med någon") och dör lite. Jag får ont i magen av alla drömmar som jag också hade. Idiotiska drömmar om killar som förmodligen mest är medelmåttor men som ändå styr världen. Kan fortfarande känna stressen när jag tänker tillbaka. När allt som borde hända aldrig händer. Som om alla andra förbrukade de viktiga händelserna och inget blev över till mig. Och jag kan känna mig sorgsen när jag tänker på att jag liksom hann mogna (? bli omdömmesgill?) innan allt hände på något sätt. Att jag mötte mitt liv med hyfsat bra självförtroende.
Jag hade velat uppleva allt medan jag fortfarande var ett asplöv också. Därför önskar jag att jag hade varit mera full, plankat in på klubbar och hånglat mera när jag gick i gymnasiet. Jag önskar att jag hade gjort fler misstag för jag hade ändå inte kunna vara så mycket ledsnare tror jag.
Däremot önskar jag verkligen att jag hade tänkt mindre på killar i mitt liv. Dessa romantiska fantasier om dessa piedestalkillar. Killar som avgjorde ens värde och killar som avgjorde värdet på fester. Killar som spelade i band (fyfan). Killar som var mystiska och onåbara. Killar som var jättecharmiga och jätteöverskattade och som aldrig gav mig minsta dyft. Om jag får döttrar så vill jag begränsa prinsutbudet (hej då Disney, snyft) och aldrig fråga vilken kille som är sötast i klassen. Så himla ointressant egentligen.
Och dessutom heteronormativt.

Blottare, exhibitionist, bloggare.

2010-04-14T13:26:00.001-07:00

.

Från Wikipedia:

Exhibitionism

Det finns olika begrepp av ordet. En typ av Exhibitionism kan innebära en vilja att visa upp sig utan koppling till sex eller sexualitet. Exempel på detta är att en person vill märkas i en folksamling, synas i media (genom bloggning etc), eller visa upp sig på en scen inför en publik. Exhibitionism på detta sätt är nära kopplat till (försök till) konstnärskap, vilket kan vara mer eller mindre stött av talang. Många konstnärskap är uttryck för exhibitionism, inte minst eftersom en människas konstnärliga uttyck kan sägas vara en förlängning av människan.
Det kan också vara ett starkt behov att visa nakna könsdelar inför okända personer i kombination med ett extravagant och sexuellt uppförande i syfte att väcka uppmärksamhet eller chockera.
I lite sällsyntare situationer kan även exhibitionism innebära viljan att överraska andra genom att blotta sig. Denna önskan att visa sitt kön har ofta, men behöver inte ha, en sexuell innebörd för personen.

(igenkänningsfaktor)

2010-04-14T05:35:00.000-07:00

2010-04-09T04:30:00.001-07:00

2010-04-06T04:41:00.000-07:00

Det är en hårfin gräns mellan personligt och privat säger bloggarna. Det gäller att hålla sig på rätt sida av den hårfina gränsen, säger de. Jag tänker på smink. Att man inte får bli översminkad. För då blir man vulgär. Blir man också vulgär om man är privat? Tänk om det blir pinsamt sådär som det kan bli om man säger för mycket. Eller om man sminkar sig för mycket. Eller helt enkelt är för mycket.

Man få absolut inte skriva hur man mår på sin status på facebook.

Det är tveksamt om man får skriva på sin blogg hur man mår. (vem bryr sig liksom).

Bra kultur är tidlös. Den håller sig på rätt sida om den hårfina gränsen. Den förmedlar något allmängiltigt som gäller alla i alla tider. Den navelskådar inte.
Med andra ord; bra kultur garderar sig. Precis som tidlös stil garderar sig (det måste den för att aldrig bli omodern.)

Allmängiltigheten är en lögn. Den föraktar individen.
Jag vill aldrig bli allmängiltig och jag vill alltid gå över gränsen. Men det gör jag inte. För då kanske det blir pinsamt.

2010-04-06T04:30:00.000-07:00

.

Om jag var kille skulle jag ha sådana här skor. Det verkar i allmänhet så lätt och samtidigt (uppenbarligen) så oövervinnerligt svårt att vara spektakulär när man är kille.

ps. Om det är någon som känner till en bra blogg om herrmode så får den gärna tipsa mig.

2010-04-01T15:50:00.000-07:00

Jag vill säga förlåt till min kropp för att jag irriterar mig på den. För den är så bra att ha för det mesta. Den låter mig göra massa saker som jag älskar. Äta, sola, duscha, ha sex, sova, sträcka på mig. Många av mina favoritsysslor skulle bli helt meningslösa utan min kropp och därför borde jag mest visa den uppskattning och ge den uppmärksamhet och belöningar.
Om jag inte hade den skulle jag behöva ägna all min tid åt analys och funderingar och då skulle jag förmodligen vara förlorad och bortom räddning.

2010-03-30T02:56:00.000-07:00

Igår köpte jag en gråbrunlila skjorta i silkigt material för att den var så himla skön mot huden. För att allt är så obekvämt hela tiden, har ni märkt det? Jag tror att dammet har töat fram och lägger sig på huden så att den känns klibbig och torr och då måste jag skrika av obehag och sedan lindra med en silkig skjorta.

Har haft klädångest ganska länge nu (eller är det kroppsångest, jag kan bli så galen på att kroppen präglar kläderna så mycket, skulle vilja byta kropp efter outfit för ibland känns min kropp så stereotyp, fast det gör väl allas).
Problemet med kroppar är att de är symboliska. Att de förknippas med personlighetsdrag och livsstil och grupptillhörighet. Det är därför kroppen kan kännas så stigmatiserande. Jag är ju inte samma person varje dag så varför ska min kropp låtsas som att jag är det?
Känner mig ibland som en sort. Jag är den här sorten och det finns andra av samma sort och andra sorter. Jag är ingalunda missnöjd med "min" sort som sådan, det är bara det att jag faktiskt inte är av en sort utan av många olika (eller ingen).
Jag är helt säker på att jag inte bara är paranoid. Människor har under hela mitt liv uttryckligen talat med mig om vilken sort jag är. Och det har varit kopplat till kroppen.
Varför gör man på detta viset?
Det är verkligen ett utomordentligt märkligt beteende.
Något slags desperat kontrollbehov.

Madonna är min idol.

2010-03-25T14:05:00.000-07:00

Jag tänkte göra ett sånt där fint hyllningsinlägg som Tove gjorde för ett tag sedan. Alla officiella videos är tyvärr spärrade men man kan se dem på youtube.

Bra text av Elin Grelsson om Madonna: http://sakerunderhuden.blogspot.com/2008/04/hrt-socker-min-tribute-till-madonna.html"

2010-03-16T02:49:00.001-07:00

Igår kväll gick jag in och fyllde badkaret i vredesmod. Sedan satt jag i ljummet vatten och frös och grät för att jag var så trött och av ilska och för att jag skämdes. Och jag blir så arg när jag inte minns varför jag blev arg först. Och så fick Marcus sitta bredvid och göra så att jag skrattade igen fast jag ville inte skratta för jag ville vara sur och jag visste ändå att den här kvällen var förstörd och att jag aldrig skulle bli glad mer för jag hade förbrukat den här månadens gladhet i helgen. Och när någon säger något snällt så blir jag ibland extra ledsen för att jag inte kan bli glad av snällhet och för att det är så sorgligt att det är så. Och det är så oerhört tröttsamt att försöka vara glad och inte ledsen hela tiden. Och att våga känna känslor utan att bli rädd (det ska man göra har jag hört). Det är också tröttsamt.
Men sedan gick jag upp ur badet och Marcus torkade mig med en vit handduk med en liten brun fläck på medan jag bara stod stilla.
Och då kändes kanske lite bättre ändå.

Lilla krumelur ska jag någonsin bliva stur?

2010-03-15T06:19:00.001-07:00

Kolla kolla jag testar detta med Dagens outfit och photobooth på samma gång.
Jag fattar verkligen varför så många ägnar sig åt det här!

Se upp för duktiga flickan.

2010-03-15T03:06:00.000-07:00

Så här är det:
Ibland är jag en duktig flicka som slår knut på mig själv för att prestera, duga, vara bra, söt, omtyckt, respekterad av andra. Ibland blir jag orolig för att misslyckas och får spännningshuvudvärk, ont i magen och hjärtklappning.
Men så här är det också:
Ibland så är jag en målmedveten och självsäker flicka som vet att jag kan prestera högt och vill det. För att jag gillar att se resultat för att jag gillar att lära mig och för att jag vill komma på nytt och kanske på lång sikt förändra något i världen. För att jag har höga ambitioner och inte vill slösa bort min kapacitet.

Ovanstående beskrivning passar ganska bra in på till exempel min pappa också. Men jag har aldrig hört någon säga med beklagande ton att han är en stackars duktig pojke för att han är framgångsrik, siktar högt och får ont i magen av ansträngningen.

Duktiga flickor är inte bara en utsatt grupp. De är också en grupp som kommer få allt mer makt i samhället och som kommer att uträtta storverk. Vi må vara små, osäkra, bekräftelsetörstande och sönderstressade ibland men hur mycket media än fokuserar på detta så försvinner inte det faktum att vi ofta också är hänsynslösa, begåvade, arga, kreativa och övermodiga.
Vi är med största sannolikhet offer men vi är med ännu större sannolikhet också ett hot. Och jag tror att det märks på hur vi framställs.

Ville bara inte att den aspekten skulle försvinna.

Puss från en Prestationsprinsessa.

Helgen

2010-03-14T13:55:00.000-07:00

Fyraårskalas med hemgjord prinsesstårta. Ickedokumenterad dans och Mintu på lördagkvällen. Redovisning av Miriams enskilda årsarbete på stora scenen. (Jag grät lite.) Bakismiddag hos Maja i Blackeberg. Sist i mitt rum på kvällen.

Bästa helgen på mycket mycket länge. Jag blir så orolig att detta sällsynta humör ska försvinna och att jag ska bli besviken. Det är fint när det är värt.

Jag har lånat lite bilder från Marcus (1,3,4) och morfar (2).

KVINNAN

2010-03-10T04:13:00.000-08:00

Kvinnodagar, kvinnofrågor, kvinnorörelser, kvinnokämpar, kvinnoöden, kvinnoutskott, kvinnor hit och kvinnor dit.

Hej kära Kvinnan! Vem är du? Sitter du i kvinnoutskottet i EU? Är du misshandlad? Är du förtryckt? Har du anorexia? Städar du mycket? Är du ett sexobjekt? Lyssnar ingen på vad du säger? Är du vacker? Får du för lite betalt? Föder du barn? Är du prostituerad? Är du duktig? Är du lilla gumman? Är du våldtagen? Är du bortglömd? Är du en fitta? Har du dåligt självförtroende?

Och viktigast:
ÄR DU JAG?
Är mitt öde ett kvinnoöde? Är min blogg en kvinnoblogg? Är jag Kvinnan och är Kvinnan alla kvinnor?

Eller kanske ännu viktigare:
VAD FAN GÖR KVINNOUTSKOTTET I EU?

Pratar de om kvinnofrågor, om Kvinnans alla problem? Pratar de om mina problem? Planerar de inför kvinnodagen, alla kvinnors dag, min dag?

Vet inte exakt vart jag vill komma med detta.
Men alltså jämställdhet, mänskliga rättigheter och normkritik är inga kvinnofrågor. De rör inte mig och mitt kvinnoliv mer än vad de rör Marcus och hans mansliv.
Och min blogg är till exempel ingen kvinnoblogg. Den handlar inte om konkreta tips om mensskydd och intimvård för fittor och bör därför kunna angå personer av alla kön.
Jag är ingen kvinnokämpe. Jag är en kvinna som kämpar för förändring av normer. Men det är en annan sak.
Genusvetenskap är inte kvinnovetenskap.
Mitt öde må vara ett kvinnoöde. Men det är lika mycket ett svenskt medelklassöde. Eller ett waldorföde. Eller ett ungdomsöde.

2010-02-25T03:02:00.000-08:00

Orla Kiely

Övergreppsnorm

2010-02-18T04:11:00.000-08:00

"Att vara ung, kvinnlig skådespelare i en produktion med en mäktig, manlig regissör gör att hon kan se sig i ett hjälplöst underläge."

Apropå denna formulering i en artikel i Dn av Shottenius om sexuella trakasserier inom teaterbranschen . Naturligtvis är artikeln kritisk mot dessa mäktiga manliga regissörer.
Men varför känns det inte bra i magen när folk skriver på det här viset? Är det bara jag?
ungkvinnlighjälplös vs. mäktigmanlig.
Dessa typer av grova generaliseringar är såklart till för att på ett tydligt sätt åskådliggöra strukturer. Och det är såklart att strukturerna finns. Men att liksom jämt nämna kvinna och hjälplös i samma mening som om dessa egenskaper lever i en helig symbios kanske inte precis knäcker strukturerna.
Och varför får jag aldrig se statistik om hur många män som blivit tafsade på. Är det för att män aldrig upplever detta som kränkande för vadå en kvinna som tafsar är väl inte mäktig och elak utan vilsen och patetisk?

När någon tafsar så kan man känna sig liten, irriterad, rädd, arg, oberörd, kränkt, full i skratt, trött, smickrad, hämndlysten och massa olika saker.
Hur man än känner så är tafsaren en idiot, det är det enda som inte varierar.
Är man en riktig kvinna om man bara känner sig irriterad och full i skratt? Eller är det bara mäktigamän som får känna så?

Jag tänker att jag vill krossa övergreppsnormen.

2010-02-15T04:02:00.001-08:00

Lite så här poserade de.
Jag föredrar nog när Jake gör det.
Tänker på 90-talshunkar. Hunk. Vilket ord.

2010-02-15T03:26:00.000-08:00

Häromdagen så bestämde jag mig för att det var dags att unna sig något. Jag ville äga en sådan där tjock och seriös modetidning för det har jag aldrig gjort. Så jag gick till Akademibokhandeln för jag tänkte väl att tidningar i bokhandlar är seriösa och så valde jag den allra tjockaste med plast runt. Den var tung och dyr och jag öppnade den inte förän jag kom hem.
Besvikelsen! Det var ju bara som en enda lång american apparel-annons. Så otroligt rumpigt. Bara rumpor rumpor rumpor. Och hud. Och öppna munnar. Och kläder som skär in i springor. Typ vi skiter i alla konventioner, spränger alla gränser och ba fuck you pallar du inte trycket så kan du dra och för att manifestera detta så slänger vi fram.....en rakad fitta!
Jag har aldrig känt mig så lurad.
Är detta samtiden?
Tjejer som svankar vid bilar.
Jag tror jag spyr.

2009-12-17T12:11:00.000-08:00

Jag tror att det finns två sorters situationer i mitt liv då jag kan känna mig harmonisk i min ensamhet.
Den ena är när jag precis har skrivit en tenta. Det ska gärna vara lite kallt och klart i luften och det är en fördel om man får röka en cigarett. Känslan håller i sig ungefär så lång tid som det tar att gå från Ugglevikssalen till tunnelbanan. Ibland lite längre.
Den andra är efter en (bra) orgasm. Gärna efter en ganska ordentlig ansträngning så att man är trött i kroppen. I det läget har jag inget behov av ensamhet men jag undviker den inte heller. I alla fall inte på de närmsta tio minuterna.

Det är en fantastisk känsla att trivas i sitt eget sällskap.

2009-12-11T16:59:00.001-08:00

Följ min blogg med bloglovin

2009-12-11T16:54:00.000-08:00

Klockan är två. Jag viker en röd ask och fotar den i photobooth. I morgon fyller mamma år.

Pepparkakor

2009-12-01T03:55:00.001-08:00

Jag bakar pepparkakor med sprit i. Smakar på den starka delen av degen (den utan mjöl). Blir lite snurrig. Det blir nog bra det här.

2009-12-01T00:57:00.000-08:00

Jag har läst lite i Slitz nu. Bl.a guide till hur man (som i man) söker sig neråt i åldrarna eftersom det är där läckerbitarna finns och hur man sedan gör sig av med läckerbitarna när man blir för uttråkad på deras dumma dravel (för unga tjejer är dumma om det gått någon förbi).

Nu funderar jag på det här med mänskligt likavärde. Vad betyder det att vara värd något?
Visst kan det betyda att vi alla är lika inför rätten. Vi är alla lika mycket värda i domstolen. (Detta är ju dock ingen realitet i Sverige eftersom möjligheten att driva en process beror på de ekonomiska tillgångarna.)
Men jag antar att ordet värde har någon ytterligare betydelse. När vi säger att alla är lika värda får vi det ofta att låta som att de är det i en vidare mening än den juridiska.
Att ha ett värde; vad innebär det? Det måste väl innebära att vara bra för något?
Är alla lika värdefulla för samhället? Är alla lika värdefulla för gud? Är alla lika värdefulla för sina nära och kära?
Om jag skulle ha en deterministisk världsåskådning skulle det bli begripligt. Om allt är förutbestämt finns inget värde och och inget klander. Vi kan väl knappast ens ses som enskilda individer utan bara som kugghjul i systemet. Lika värda och lika värdelösa allihopa. Då blir väl å andra sidan värde ett meningslöst begrepp.

Men jag är inte determinist. Tror jag inte i alla fall.
Hur kan jag då på allvar tro på lika värde?
Hur kan jag då på allvar tro att författaren till den där artikeln är lika mycket värd som, ja vem som helst som beter sig som folk egentligen.

Om jag skulle välja mellan att rädda honom och random främling ur en brand så skulle jag välja random främling tror jag. Vilket beror på att jag finner det osannolikt att främligen skulle ha diskvaliviserat sig lika mycket i min värdeskala.

Och jag fattar verkligen inte varför Slitz säljs i min lokala mataffär vart jag än är?!

2009-11-27T04:28:00.000-08:00

Jag försöker komma på vad det är jag inte gillar med 500 days of summer. Tänker att den är ytlig och att karaktärerna inte är trovärdiga. Har dock lite svårt att se att detta skulle vara något större problem med tanke på min övriga filmsmak.
Men jag tror att det kan bero på att de är för gamla. De borde verkligen gå på High school. Om de hade gått på High school hade jag nog fattat grejen.

Inte utan duschmössa och småbyxor.

2009-11-27T02:54:00.000-08:00

Fotbollsterapi.

2009-11-18T00:42:00.000-08:00

Fotboll stör mig.
När jag tänker på hur många fler som hejar på ett fotbollslag än som hejar på feminism eller något annat som betyder något så blir jag frustrerad. Eller inte bara frustrerad utan arg, ledsen, rädd och hånfull. Jag kan komma på mycket som är dåligt med fotboll men det räcker nog inte för att förklara mitt starka agg.

Kanske åskådliggör fotbollen allt jag vill förtrycka hos mig själv?
Viljan att släppa taget och låta sig uppslukas av massan, förenas i ett gemensamt mål som inte behöver motiveras överhuvudtaget. Att inte reflektera utan känna instinktivt med laget; ett lag som man dessutom inte valt medvetet utan snarare bara hamnat i eller med. Att (om än bara i stunden) känna ilska och hat mot några som inte alls förtjänar det bara för att det känns bra och för att man uppmuntrar varandra.

Ja så måste det vara för jag känner ett starkt obehag bara av att skriva om detta som tycks mig så fasansfulllt. Fotbollen är väl i någon mån harmlös. Men mekanismerna får mig ändå att tänka fascism.
Och lite på Göran Hägglund.

Kanske ska jag sluta i terapin och bejaka fotbollen för att uppnå frid och sinnesro.

Från mobilen

2009-11-17T03:52:00.000-08:00

2009-11-12T04:13:00.000-08:00

När det blir så här kallt ute så börjar mina hårnålar ge ifrån sig små knäppande ljud. Jag tycker att det påminner om kvistar som bryts för att någon kliver på dem vilket gör att jag hela tiden känner mig förföljd.
Nu när jag skriver kommer jag plötsligt ihåg ett par solglasögon som jag fick av Agnes för kanske sju år sedan med osynliga "backspeglar" i som gjorde att man kunde se bakåt. Kanske kan jag börja använda dem så att jag kan känna mig trygg. Har för mig att de var i Rayban-modell ungefär så jag kanske blir lite last season men det är väl sånt man får ta.

2009-11-10T04:42:00.000-08:00

Jag såg Reinfeldt flimra förbi på TV:n. Det var något om klimatet och Indien. Indien släpper ut jättemycket koldioxid. Men där bor också jättemånga människor. I Sverige släpper vi ut betydligt mycket mer per person. Det sticker i hela min kropp när rika länders makthavare ska tala om fattiga länders klimatpåverkan. Inte för att det inte är en angelägen fråga. Det är klart att vi måste hitta en praktisk lösning på klimatproblemet.
Men ändå.
Det hela känns så fult och smutsigt bara.
Liksom; här i Sverige är vi faktiskt måna om miljön och kör miljöbil och handlar ekologisk mjölk och klär oss i vintage. Så nu kan väl ni i Indien städa upp lite i era industrier. För det är ju rättvist.

Det är så väldigt väldigt illa.

2009-11-04T01:47:00.000-08:00

Tycker att hon nästan ser lite ut som en transvestit vilket är fint.
Tänk om alla som sminkade sig varje dag lite oftare såg ut så här. Heja onaturligt!

(Hittade bilden här: http://forums.thefashionspot.com/f78/lula-9-f-w-09-10-karen-elson-catherine-servel-86143-8.html#post6216937)

2009-11-02T07:43:00.000-08:00

Jag har sökt två jobb, köpt Birkenstocks, ätit lunch med pappa, köpt en jordglobstaklampa (det är en retrolampa för det står Sovjetunionen i stället för Ryssland) och tvättat håret.
Det känns lite sorgligt att detta är vad jag kallar en aktiv dag.

Målar ögonlocken svarta.

2009-10-29T09:22:00.001-07:00

GAAAH

2009-10-29T04:22:00.001-07:00

.

När jag ser den här bilden stiger ett slags omedvetet bubbligt skratt upp ur magen. Tänker att detta är rätta tillfället att använda det där ordet GAAAAH

(från: http://djurungar.blogspot.com/)

Kalenderflickorna

2009-10-28T03:51:00.000-07:00

Jag tänker att det är ett absurt samhälle vi lever i när kända kvinnor poserar i en kalender för att dra in pengar till genusinriktad medicinsk forskning.
Men hallå. Borde inte detta vara en rättighet? Det är väl klart att vi ska ha forskning som också är anpassad till kvinnokroppen. Komplettering av den ofullständiga forskning som redan gjorts borde väl stå väldigt högt upp på "att göra"-listan med tanke på vilken pinsam skandal det är att den medicinska forskningen var så ofullständig från början.
Man ska väl inte behöva posera i en kalender för att få det här gjort?

Liksom "nu kan vi visa att medelålders kvinnor också kan vara sexiga samtidigt som vi kan få adekvata mediciner, snacka om att slå två flugor i en smäll".
Det är bara för sjukt.

2009-10-26T05:44:00.000-07:00

Surfar runt på Platsbanken.
Beskrivningarna av hur den arbetssökande bör vara är så fruktansvärda. Om sådana människor fanns i verkligheten så skulle jag aldrig vilja ha med dem att göra. Annonserna för säljarjobb är äckligast.
Känner bara att jag inte vill jobba för en arbetsgivare som har så dumma och illa formulerade krav.
Blääää!

Vad ska jag vara?

2009-10-22T06:08:00.000-07:00

2009-10-22T01:58:00.000-07:00

Frågan är vem man anpassar sig till.
Apropå respekt för främmande kultur.
Skulle det t.ex. vara respektlöst av mig att inte skyla mina sinnliga behag (min kropp? mina kroppskonturer? mitt hår?) på ett ställe där det är sed för kvinnor att göra så?
Eller skulle det kanske vara respektlöst av mig att göra det med tanke på hur mycket jämställdhetskämpar i dessa kulturer har uppoffrat för att motverka sådana särbehandlande seder?

Vem bestämmer? Vem säger att här hos oss gör vi på det här sättet och det får du som besökare respektera?
När vi tror att vi anpassar oss till en grupp; anpassar vi oss då till alla i den gruppen eller bara till dem som har makt?

Att inte markera mot saker man tycker är fel bara för att man är rädd för att verka intolerant kanske i förlängningen leder till intolerans mot de förändringsarbetare som försöker utveckla sin kultur.

I min kultur (mitt språk, mina klädkoder, mitt umgänge, media jag tar del av etc) finns massa saker som är fel och orättvisa och som jag vill motverka. Jag skulle känna mig förbryllad om någon som ansåg sig tillhöra en annan kultur kom och gav sitt tysta stöd åt dessa orättvisor under täckmanteln att den personen respekterade mig och min kultur!
Respektera hellre mig än min så kallade kultur. Om du håller med mig, visa det då oavsett vilka grupper vi anses tillhöra.

Vi måste vara medvetna om att vi tenderar att låta några strömningar och ideal inom en ofta enorm grupp människor representera hela den gruppens kultur.

Hacker

2009-10-19T04:18:00.000-07:00

Jag såg Wallander igår. Den handlade om en liten terroristcell vars plan och vision var att få hela det ekonomiska systemet att kollapsa genom att hacka sig in i finansvärldens datorsystem och förstöra dem (ungefär så tror jag).

Jag önskar så himla himla mycket att jag var en fantastisk och mystisk hacker. Jag får hjärtklappning av filmer där någon sätter sig vid en dator, smattrar på tangentbordet och liksom knäcker hela systemet. Jag tänker mig att massa koder regnar i hjärnan på samma sätt som koder regnar över rutan i inledningen till Matrix. Och så genomskådar man alla koder, egentligen hela den digitala världen (och i förlängningen alltings väsen och uppbyggnad) och blir sjukt mäktig.

Åh åh det står högst upp på önskelistan att få bli en sådan där digital gudom!

(mina fingrar darrar lite när jag skriver om det här)

2009-10-12T01:28:00.000-07:00

Här bor Marcus.

2009-10-12T01:23:00.000-07:00

Jag och pappa gick på Moderna muséet igår. Han blickade själfullt ut över nejderna och vi kom fram till att detta kunde vara baksidebild på en hemsk diktsamling.

2009-10-11T07:59:00.000-07:00

Att som konstnär frigöra sig från färdiga stereotyper, symboler och estetiska koncept och samtidigt slå an något i betraktaren verkar vara jättesvårt.
Någonstans börjar vi ju bygga våra referensramar. Eller någon annan börjar väl bygga dem. Kan man inte bygga om?
Jag vill bygga om.

Vad jag menar är att jag är så himla trött på kvinnosymbolen. Lockerskan skönheten meningen med livet musan oskulden mystiken naturen you name it. Jag vill frigöra mig. Den sitter fast så hårt. Överallt över hela mig.
Och framför allt i estetiken. Ibland går det så långt att jag undrar om den faktiskt är estetiken.

Jag vill bara måla män. Och jag vill att de ska vara lockande, opersonliga och mystiska.

Jag ska kalla mina verk för "Tillbakakaka"

Shabby

2009-10-08T03:43:00.000-07:00

.

Åh nu är det så där igen. Jag surfar runt på tradera vilket är mitt nya fritidsintresse. Och så klickar jag in på olika fina saker. Och sedan får jag syn på titeln: SHABBY!
Alltså allt är shabby hela hela tiden. Säkert jag också. Så härligt, lantligt, mysigt, luftigt, retro. Snart kommer jag inte klara av blommigt eller kakburkar eller spetsgardiner eller något med minsta hemtrevliga rostfläck överhuvudtaget.
Tyvärr rymmer detta shabby väldigt mycket som jag tycker om vilket kan bli förvirrande.
Men visst är det något i det hela som är motbjudande.
Undrar om det är lantidyllen som tar det för långt eller är det den ljusa luftigheten?

2009-10-07T04:05:00.001-07:00

Två timmar om dagen så går jag alltså i en klass igen. Miriam hattar runt i bildsalen och jag hattar efter. Sedan när lektionen är över så går jag med Miriam och gänget till deras plats i rökrutan och sedan går jag hem.
Det är konstigt det där med klasser. Det är det intressantaste och obehagligaste sociala sammanhang jag hittills har upplevt. Det är något med positioneringen. Hela tiden måste man försvara sin position, eller flytta fram den eller i värsta fall tappa den. Det känns i luften att det är så. Det är som att allt betyder något, har en underton, något subtilt.
Det är ett under att det finns kraft över till själva undervisningen.
Men det är väl det det inte finns.

Blå

2009-10-07T02:27:00.000-07:00

Samlaren

2009-10-06T07:03:00.000-07:00

Jag läser om Samlaren av Fowles och blir fascinerad igen. Porträtten. Det är de som är viktiga, de är alltid det viktigaste. Och i Samlaren lever porträtten för mig. Jag önskar att jag kunde skriva så, som att jag hade något att berätta. Eller att jag kunde låna röster.
Jag tror att det handlar om fantasi. Jag har nog ingen vidare verbal fantasi. När det kommer till språk så är jag fast, jag kan inte fantisera i ord. Kanske är det dumt att jag fäster mig så mycket vid ord när det är så. De andra kommunikationsvägarna. De förblir ganska outforskade.
Fortfarande: Att få ner känslorna i magen.

2009-10-06T02:04:00.000-07:00

2009-10-02T05:07:00.000-07:00

Går igenom ett obehagligt moppegäng på Ekerö i mörkret.
- Hej
- Hej
- Du va söt
- Tack
- De e lugnt.
Kan jag få skicka detta bakåt i tiden fem år.

2009-10-01T07:15:00.000-07:00

Galet geni

2009-10-01T05:39:00.001-07:00

Jag såg "Slumdog millionaire" och blev lite berörd och besviken. Fin film på många sätt. Jag gillar musiken, antar att den förstärker den exotiska känslan.
Men varför känns det som riddaren och jungfrun. Alla prövningar utstås för jungfrun i slottstornet. Varför hon är så älskvärd framgår inte. Det enda man fattar är att hon är trasig och snygg. Hon är slutmålet och det räcker så.

Det är å andra sidan något jag ofta saknar i kärleksskildringar på film. Jag vill veta vad de pratar om! Man blir ju inte kär i någon utan en anledning. Och jag tänker mig att man oftast blir kär i någon som säger saker som är intressanta eller roliga eller som man vill höra och som är intresserad av vad man själv har att säga. Visst kan kroppsspråk och utseende vara tilltalande. Men man går väl inte genom svåra prövningar för att få vara med någon som har ett tilltalande kroppsspråk och utseende? Varför verkar det så?
Tänk när man har övervunnit hindren, tittat varandra djupt in i ögonen och älskat passionerat. Och så går det en vecka. Och vad gör man då? Fortsätter man att titta på varandra och när man tröttnat på det så har man sex och sedan tittar man på varandra igen? Eller kanske har man lite kuddkrig och skrattar saligt för att man kan vara så tokiga och avslappnade med varandra? Och sedan börjar stirrandet igen..

Det låter ju inte alls romantiskt.
Det låter tråkigt.

När ska kärleksparen på film och i böcker börja prata lite mer med varandra?

2009-10-01T05:35:00.000-07:00

.

(thathipsterporn.blogspot.com)

2009-09-24T23:30:00.000-07:00

Jag vaknade halv sju i morse för att jag är så nervös för att gå till frisören. Tänk om jag blir jätteful! Det vore ju inte roligt. Jag vill helst se fin ut. Eller cool. Eller elegant. Eller söt. Eller snygg. Men inte ful.

2009-09-22T01:57:00.000-07:00

Jag känner mig rätt så stark idag.
Det kanske kan bero på att jag är det.

Permanent

2009-09-18T04:06:00.000-07:00

2009-09-18T03:59:00.000-07:00

För övrigt blir ordet etablissemang ganska intressant i sammanhanget. De som har en stor del av den verkliga makten är ju högt uppsatta inom näringslivet och dylikt och jag tror att det kommer att dröja länge innan de börjar besvära "vanligt folk" med genuscertifieringar och politisk konst.

Vanlighetens folk

2009-09-17T00:42:00.000-07:00

Idag har Göran Hägglund skrivit en ytterst retoriskt tillspetsad debattartikel i DN om vanlighetens folk:
http://www.dn.se/opinion/debatt/sveriges-radikala-elit-har-blivit-den-nya-overheten-1.954221
Han anklagar den radikala eliten för brist på respekt för vanligt folk. Vad som är vanligt folk definieras inte och skulle en definition efterfrågas så skulle det sannolikt avfärdas som akademiskt ordvänderi.
Tror inte politikerna mer om vanligt folk än så?
Jag kritiserar normer och diskuterar genus för att jag tror att vi kontinuerligt måste se över vår livsstil. Att ifrågasätta är nödvändigt och om alla gjorde det skulle samhället utvecklas ännu snabbare och flera skulle känna sig delaktiga i utvecklingen. Om ingen gjorde det så skulle samhället frysa.
Varför skulle inte en vanlig Svensson kunna ifrågasätta? Det finns massa "vanligt folk" som inte har diskuterat normfrågor men när diskussionen väl tas upp har många något att säga. Om skolan tog upp dessa frågor tidigare och uppmuntrade mera ifrågasättande och förändringsarbete så skulle flera "vanliga människor" känna sig inkluderade i "etablissemangets" diskussioner. Det är inget fel att diskutera hushållskassan vid middagsbordet men rösträtten blir ganska urholkad om de röstberättigade aldrig diskuterar något ur ett ideologiskt perspektiv.
Etablissemanget ska inte sluta diskutera och undersöka normer de upplever som begränsande. De ska i stället fundera över hur man kan bjuda in fler människor i debatten. Den framtida kunskapsskola som så flitigt förfäktas av alliansen kanske borde innehålla lite andra typer av kunskaper också. Sådana kunskaper som kanske inte mäts så lätt men som kan komma individen och samhället till stor nytta. Nämligen förmågan att analysera och kritisera.
De allra flesta har denna förmåga men oftast behöver den lockas fram. Detta kommer aldrig ske om ingen förväntar sig att en vanlig Svensson kan resonera.

Jag blir så arg.

Dansade lite.

2009-09-16T05:13:00.000-07:00

Jag dansade lite till Bat for lashes (hennes musik rekommenderas för övrigt) och försökte se cool ut tror jag. Eller kanske inte cool. Jag ville nog se effektfull ut. Jag måste försöka förstå detta med insyn. Fast det skulle kanske bli roligare i livet om ingen tog hänsyn till insyn. Det kanske är den lärdomen som vi i den bloggande generationen kommer att stå för.

Porr

2009-09-15T01:48:00.000-07:00

.

Alltså porr.
Det pratas om porr. Och nu tittar plötsligt alla på porr. Där ser man hur lätt det är att bli världsfrånvänd.
Jag vill ju gärna ha förståelse för samtiden så nu har jag porrsurfat för första gången i mitt liv. Tänkte att det här med amatörporr är säkert lite trevligare så jag mjukstartar där. Men ve ve, jag kan inte slappna av alls.
För det är så mycket sprut hela tiden.
Sedan när blev sprut så himla intressanta?
Och sedan alla dessa doggystyle. Jag har inget emot den ställningen. Men när det är den ställningen precis hela tiden börjar man ju undra vad det handlar om. Eller jag börjar undra.

Vad jag hur som helst upptäckte var att jag kände en viss lättnad när jag såg att en video hade namnet "Olydig slyna". För det kändes ärligt. Vill man leka den leken så kan man väl göra det ordentligt (och sedan kanske turas om?). Jag får en klump i magen när det inte kan vara uttalat lekfullt. När den där dominansen ska smyga sig in lite diskret över allt men ingen vill låtsas om det.
Det är liksom inget fel på att vara mottagande och passiv om man känner för det men det är något fel när det är svårt att hitta en enda video där tjejen är överst. När leken med de rollerna är så outtalad och slentrianmässig att det verkar som ett urtillstånd.

Jag är hellre en olydig slyna som blir satt på plats än lite allmänt slentriandominerad.

Och förresten så kan man visst ha åsikter om sexualitet. Vad vi tänder på påverkar oss och är till stor del inlärt. Så varför skulle man inte föra en diskussion om vad vi lär in, av vem, vilka media och varför? Att alla former av sexualitet är sunda tror jag inte på. Det handlar inte om tabun utan om att upptäcka ett mönster.

(Bilder från thathipsterporn.blogspot.com)

2009-09-15T00:54:00.000-07:00

.

Vad gör man inte

Tisdag

2009-09-15T00:36:00.001-07:00

Jag önskar att jag hade påbörjat något förut för jag har sannerligen ingen lust nu. Jag vill inte måla, jag vill inte fota, jag vill inte komma på och spela in några låtar. Jag vill bara ha det gjort. För jag vill sitta här i all min rätt och surfa runt på samma sidor om och om igen.
Att skapa. att skapa, att skapa. Att träna viljan och känslan och anden och vara människa och möta materialet och känna självförtroendet, gränserna och möjligheterna och att forma tiden och att vara en renässansmänniska och att skapa.
Men orka.
Det är nog allt Steiner som spökar. Kan du sluta upp med det? Låt mig och min dödtid vara ifred och tillfreds.

Turist i Gamla stan.

2009-09-14T01:34:00.000-07:00

Vi gjorde ett besök på Slottsboden. Där hittade vi två barnböcker; "Att bli en prinsessa" och "Att bli en riddare". På prinsessboken stod det att den inre prinsessan väcktes när man lärde sig att klä sig gudomligt, dansa ljuvligt och konversera behagligt och klokt. På riddarboken stod det att man var tvungen att öva sig i stridskonst så att man blev stark och härdad.

Tänkte att detta kunde bli bra lärdomar för en framtida barnkull.

2009-09-13T11:48:00.000-07:00

En sak jag tycker om är att du är såpass bra att jag vågar bli arg och ställa krav. Att du inte är så hopplös att jag blir tvungen att ha överseende. Du har motbevisat mig.

Självporträtt av svart papper

2009-09-13T11:33:00.000-07:00

Dagens ord...

2009-09-11T05:21:00.000-07:00

...är lubrikation har jag bestämt.
Jag lärde mig det ordet för inte så länge sedan och blev sur för ingen har berättat för mig att det heter så tidigare. Lubrikation är alltså vad som händer med kroppen när man blir sexuellt upphetsad och redo och det är en massa saker såsom svullnad, fördjupning och våthet. Lubrikation borde ses som lika viktigt som erektion men det blir ju lite svårare om man inte ens vet vad det heter.
Om någon är slak kanske man inte försöker pilla in den så bra det går ändå utan det är väl bara att gilla läget och försöka slappna av. Likadant borde det väl vara med våthet. Men det tas ju typ aldrig upp som en grundförutsättning.

Okej.
Känner mig som farbror Barbro. Jättemycket.
Men det kan inte hjälpas för lubrikationen måste faktiskt få sitt erkännande.

ps. stavningsprogrammet rödmakerar när jag skriver lubrikation.

Rosett

2009-09-09T01:19:00.000-07:00

Nu ska jag vara med i en tävling och kanske vinna 52 st hemmagjorda rosetter på denna blogg:
http://moa-fatamorgana.blogspot.com

Idol

2009-09-08T13:07:00.000-07:00

Varje gång jag tittar på Idol så bestämmer jag mig för vilken sång jag skulle ha sjungit om jag hade ansökt. Blir alltid så himla nervös då och måste öva lite för att liksom testa om jag skulle göra bort mig totalt.
Tycker att det verkar så himla kul det här med att uppträda på olika teman. Synd att Idol är Idol.

Att få ner känslorna i magen

2009-09-08T03:13:00.001-07:00

Marit

2009-09-07T07:50:00.000-07:00

"Nu när jag liksom regerar här på tronen så bestämmer jag att rosa och rött visst passar ihop och att tjocka flickor också får ha vita strumpbyxor"

Fåglar.

2009-09-07T05:09:00.000-07:00

.

Jag tänker en del på fåglar. Att de är fina och har många betydelser. De kan få en att tänka på frihet, sårbarhet, fred, gamla klassrum och lömskhet till exempel. Det är något med fåglar som symbol som är så motsägelsefullt och mystiskt att de tål att användas många gånger utan att kännas uttömda tycker jag. Lite som kvinnan som symbol kanske. Jag hyser en stor hatkärlek till kvinnan som symbol, är förtrollad av konceptet sedan lång tid tillbaka. Kanske kan jag härmed byta ut henne till något annat som inte är jag?

Och så får jag lite storhetsvansinne och tänker att jag vill göra ett enormt allomfattande projekt med fågeltema. Måla, fota, skriva, sjunga och sy. Täcka in alla områden jag tycker om och knyta ihop. Jag tycker om duvor och skator och små gråbruna fåglar (sparvar?).
Nu har jag säkert mördat idén genom att börja prata om den innan det har fått någon form.
Hur som helst finns det redan massa fina saker med fåglar. Till exempel Frida Hyvönens excellenta sång:

Förresten; det är ju faktiskt fina tjejer med på alla fågelbilder jag tycker om. Förutom skolplanscherna förstås men jag hittade ingen bild på någon fin skolplansch.

2009-09-04T02:35:00.000-07:00

Nakna killar är killar vi gillar.

ps. Efter fjorton år av osämja har jag blivit sams med akvarell. I alla fall ibland. ds.

2009-09-04T02:01:00.000-07:00

facebook. niotillfem. hotmail. klara med K. jag vill ha allting. hanna fridén. handelsbanken. lolita. projekt provokation. facebook. handelsbanken. SL. google. hotmail...........

Onsdag

2009-09-02T02:09:00.000-07:00

Jag ogillar när folk bestämmer sig för att jag är mesig.
Ibland antyder människor att jag måste stå på mig och göra vad jag själv vill. Att jag måste vara hård och bestämd. Det händer till och med att någon försvarar mina intressen utan att ta reda på vilka dessa är.
Men att stå stadigt och tala befallande är inte synonymt med att ha en stark vilja. Att jag ler, pratar med ljus röst och frågar om saker har heller inget med min vilja att göra. Jag får ofta min vilja igenom. Fast det kanske inte hörs och syns så mycket.
Jag skulle kunna stå bredbent, peka med hela handen, se allvarlig ut och tala med mörk och hög röst. Men det vore däremot att göra våld på vem jag är och framförallt vad jag vill.

2009-09-01T04:45:00.000-07:00

Perspektiv?

2009-05-14T03:40:00.000-07:00

Anna Odell och Viktor Marx. Falsk psykos och hus åt hemlösa utan bygglov.

Rektorn på Mejan säger att tänk om en uteliggare går in i konstverket/huset och fimpar så att hela huset brinner upp när uteliggaren fortfarande är där inne. Tänk vilket moralsikt ansvar säger han. Därför ska huset vara avspärrat med en skylt; "Obehöriga äga ej tillträde". Så att man kan skydda de hemlösa från att bosätta sig i ett hus som kan brinna upp.

Anna Odell tog upp en plats i en sjukvård som inte har plats för någon som inte är beredd att ta sitt liv på fläcken. Så hon spelade.

Hallå. Två flickor i varje klass skär sig och en svälter sig och nästan ingen får hjälp och jag är asarg på Anna Odell.

Samhällsengagemanget bubblar när Ica säljer kött som har legat på golvet och när folk luras och sedan kommer och säger att det är konst.
Ja då har det gått för långt!
Någonstans måste gränsen gå och den går här. Vid Anna Odell.

Asylrätten är urholkad pga hårda restriktioner vad gäller visum. Bantningsreklamerna visar hur kvinnor med uppenbar undervikt bantar. Sexhandeln är den mest lönsamma industrin i världen. Psyksjuka människor blir hemlösa eftersom de inte kan återanpassas. Människor i Sverige fryser ihjäl.

Och bortom allt detta finner vi Anna Odell och köttet på Ica. Längst ut på kanten av det onda.
Och där går alltså gränsen.
Gränsen för vad som kan passera obemärkt, okommenterat vid middagsbordet eller i Ring P1.

Kom inte och prata med mig om något jävla kött.

"Man borde vara lycklig om inte annat för att föregå med gott exempel."

2009-05-14T02:55:00.000-07:00

Fåfängan

2009-02-19T01:59:00.000-08:00

Jag är intresserad av smink och hår. Det känns inte så respektingivande att säga så. Däremot känns det helt naturligt att säga: Jag är modeintresserad. Varför?
Jag undrar lite varför kroppen har blivit viktigare och viktigare och ansiktet verkar ha blivit allt oviktigare. Varför intresset för att smycka kroppen har fått så mycket högre status. Är det bara mitt intryck?
Båda kan naturligtvis bidra till en sjuk utseendehets så ur det hänseendet kan väl inget ses som sämre än det andra.
Modebranschen verkar ha haft som ambition att frigöra sig från begreppet fåfänga för att på sätt vinna status och bli ett "riktigt" intresse. Mode är inte längre fåfängt men det är smink. Jag är trött på att fåfänga avfärdas som något löjligt. Varför måste vi låtsas som att mode inte handlar om fåfänga? Det är en sak att kritiseras för osund utseendehets. Men det är en annan sak att bara viftas bort.
Mode handlar om estetik och utsmyckning av människokroppen. Precis som smink.
Och när en frisör i en småstad gör slingor i håret kan det faktiskt var uttryck för samma intresse som när en fashionista i en storstad fascineras av ett nytänkande modereportage.

Hemtamt.

2009-01-22T06:55:00.002-08:00

Hej! Det är kallt ute. Och mörkt.
Jag bor i Sverige.
Jag kommer förmodligen alltid att bo i Sverige fastän jag inte tycker om kyla. Eller mörker.
Det är inte så smart på ett sätt.
Men vi vårdar våra hemtama och bekanta missnöjen.
Nu vet jag väl åtminstonne vad jag förmodligen kommer att gnälla över idag.
Om jag bodde i ett annat land kanske jag skulle vara missnöjd med något annat och behöva ändra min missnöjesrutin. Jobbigt liksom.

Det finns bra saker med Sverige också. Solnedgångar är fina. Och snö är fint en liten stund.

Puss och kram.

Låt den rätte komma in.

2009-01-17T03:32:00.000-08:00

.

Jag såg en så fin film igår. Det är fint med förpubertal romantik, vampyrer och Blackeberg på sjuttiotalet.
Fascinernade. Kallt och varmt på samma gång. Kärlek framför rätt och fel.
Får mig att tänka lite på Mästaren och Margarita så här i efterhand.

Gaza

2009-01-16T04:34:00.000-08:00

Kriget i Gaza. Vad ska man säga?
Framför allt är det sorgligt att det här inte kan ses som ett fruktansvärt krig mellan två statsmakter utan allt för ofta ses som en symbolisk kamp mellan två folk. Vilken sida väljer du? Jude eller muslim? Detta är dessutom två grupper som redan är utsatta i vårt samhälle. Det finns många rasistiska fördomar mot både judar och muslimer i Sverige och jag tror att de förstärks i dessa tider. Och är det inte antisemitismen och islamofobin i världen som från början skapat frustrationen och motsättningarna? Hos det judiska folket finns av naturliga och historiska skäl en uppdämd vrede. Detsamma tycks gälla för muslimer. Vrede och frustration har vanan att riktas åt många håll men inte alltid åt det rätta.
Varken Israels eller Palestinas folk kommer någonsin att vinna på den här konflikten. Men det kommer däremot vapenleverantörer att göra. Och jag antar att media kan tjäna sig en hacka på det hela också. Särskilt med tanke på propagandastriderna.

O

2009-01-14T08:33:00.000-08:00

Jag var nära att köpa en damtidning idag men så kom jag på att jag alltid blir så besviken på damtidningar. Det är så lite text så att man tänker att det ska vara många fina bilder. Det är mest massa små bilder på produkter med mycket utrymme emellan. Känns mer som reklam än något annat.
Då köpte jag i alla fall Situation Stockholm i stället. Jag har inte gjort det särskilt ofta, bara någon gång ibland när jag fått dåligt samvete. På något sätt har jag i alla fall lyckats missa vilken bra tidning det är. Fånigt att tro att man bara ska göra någon en tjänst när man faktiskt får väldigt bra valuta för pengarna.
Det jag slås av är hur som helst att drogmissbruk har en så himla konstig roll i vårt samhälle. Det är väldigt svårt att få socialbidrag, hjälp med bostad eller ens plats på natthärbärge när man är missbrukare. Om man har tur får man plats i ett behandlingsprogram. Men nåde den som återfaller. Det är som att missbrukare helt enkelt inte får existera.
Samtidigt som gamla missbrukare på gatan anses befinna sig på samhällets botten så är droger socialt accepterat bland många etablerade människor i Stockholms uteliv. Det är fortfarande glorifierat. Men bara så länge man är ung, hipp och står på listan eller?

Så lösningen lyder. Använd gärna droger. Hanka dig fram ett tag genom att vara en skön och spontan person som omgivningen gillar att ha och göra med. Men se till att begå självmord innan folk tröttnar på att ta hand om dig. För när du verkligen är fast och behöver hjälp sedan då finns det ingen där som tar emot.

Puss

Leka.

2009-01-13T12:58:00.000-08:00

Jag hade en så odefinierbar overklighetskänsla hela dagen igår. Allt kändes så tomt och monotont och rastlöst. Det blev mörkt och vi tittade på TV och drack te. Och jag kände att det alltid var mörkt och att jag alltid säger "ska vi sätta på lite te?". Och herregud alltid mys.
Men så började vi leka kurragömma i mörkret i stället. Det var jätteläskigt när Marcus hoppade fram ur garderoben. Jag älskar att vara gömd och vänta på att bli hittad. Det är lite samma känsla som att stå på scen egentligen. Man hör sitt hjärta slå och brusa i öronen.
Och jag insåg hur enkelt det hela var. Jag var så trött på att vara lugn och vuxen och sitta i soffor och dricka te och mysa. Ibland behöver man bara leka av sig lite.

Det är inte så bra när man aldrig är andfådd eller när man glömmer bort att skratta.

januari.

2009-01-09T05:00:00.000-08:00

Jag visslar jingeln för Jysk bäddlager för mig själv och har svårt att hålla mig för skratt. I trapphuset ligger grannens tjocka katt och väntar på att bli ompysslad. Han hoppar upp i knäet bara man sätter sig ner. Mamma rusar in och rusar ut igen. Siri sms:sar. Snart ska vi ta en kaffepaus från våra avancerade gissningslekar.
Jag känner mig fnissig.

Gott nytt år.

2008-12-31T03:40:00.000-08:00

Hej då 2008 och hej 2009.
Hej hej hej. Nu är det slut och nu börjar det. Hjälp.

2008-12-30T02:58:00.000-08:00

Det är väldigt svårt att finna närhet hos någon om man inte tar ett fysiskt initiativ. Man vinner enligt min erfarenhet inga älskare på att vara en konversatör. Så egentligen är det ganska naturligt att jag kan känna mig väldigt mycket som ett ufo. Mindre nu förstås. Men ändå. Jag säger inte att det var bättre förr men jag kanske hade varit bättre förr så att säga. Tråkigt bara att det alltid ska vara så likriktat då som nu. Det bästa vore ju om det fanns olika alternativ. Jag har inte upplevt att det gör det.

Bloggtips

2008-12-19T06:52:00.001-08:00

Korvasbloggen

Jag har hittat en blogg som jag tycker om. Den är inte tråkig. Annars tycker jag att många bloggar är tråkiga om man inte känner bloggaren.